Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Från Stockholm till New-York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig tillträde till kommandobryggan, hade jag ett ypperligt
tillfälle att betrakta det stormupprörda hafvet. An kommo
väldiga böljor, höga som små berg, och kastade den
omkring Vis fjärdingsväg långa farkosten som ett spån ur
sin kurs; än reste sig vattenmassor som murar å ömse
sidor om fartyget, hvilka med väldigt dån störtade samman
öfver detsamma, hotande att begrafva det i djupet. För
ett ögonblick såg det hemskt ut. Vattenmassor och skum
höljde en stor del af däcket. I ett nu dök likväl fartyget
upp ur djupet och stolt fortsatte striden mot de rasande
elementen. Än tycktes fartyget kastas från den ena
toppen till den andra af vattenmassor, som under stormens
raseri tornade upp likt pyramider. Men alt gick väl.
Hvilka segrar har ej snillet vunnit öfver naturkrafterna!
I en dylik flytande stad känner man sig nästan lika trygg
under den rasande stormen midt på verldshafvet, som om
man vore på fasta landet. Tryggheten beror dock icke så
mycket på farkostens storlek och styrka som på den
skicklighet, hvarmed den föres, och alla de försigtighetsmått som
iakttagits för att förekomma olyckor, samt de
räddningsmedel som uppfunnits i händelse af olycka.
Jag ledsagades ned i maskin- och kolrummen. Hvilket
hårdt arbete fordrades ej för att mäta de 24 ugnar, som
upphettade den väldiga ångpannan. Der nere voro
sjelf-mätare, "som angåfvo huru mycket ångkraft, kol och olja
etc. användes, ‘samt huru många slag propellern gjorde från
afresan till framkomsten. Huru litet tänker ej
passageraren på alt det hårda arbete, all den omsorg och
skicklighet, som ständigt fordras för att föra en dylik farkost.
I förra tider fordrades det i stormigt väder ett dussin man
vid rodret; nu kan en enda man i hvilket väder som helst
med en hand manövrera den största oceanångare. Ett
sinnrikt maskineri har nämligen uppfunnits, hvarigenom samma
ångkraft, som drifver båten • framåt, äfven vänder rodret
efter rodermannens behag.
Under de stormiga dagarne minskades sällskapet vid
middagsbordet betydligt. Äfven »Baby» (dibarnet), så
kallad emedan han var endast 7 fot lång och vid i proportion,
infann sig ej på sin plats vid akterändan af bordet. Rykten
gingo omkring, att »Baby» var illa sjuk och hade tjutit
hela natten, så att granname ej fått någon ro. Tillåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
