Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. I New-York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästfrie värds hem, och jag skall aldrig förgäta denna min
första kärlek. Der funnos äfven ett slags. pumpor, som
voro ända till 3 fot i genomsnitt. Grönsaker, drufvor och
bär af olika slag funnos * i mängd.
Låt oss fortsätta vår vandring efter floden ned åt
Castle Garden, mottagningsplatsen för det Amerika, som
kommer. — Hvilket virrvarr: på gatorna trängas om
hvarandra hästar och vagnar af alla slag, och människor af
alla folk, slägten och tungomål; under det att öfver våra
hufvuden framrusar det ena järnvägståget efter det andra
efter »den upphöjda järnbanan». Flera emigrantångare
hade nyligen kommit in, och genom Castle Garden var
bokstafligen en oafbruten ström af emigranter. Berömvärda
försigtighetsmått ha vidtagits för att skydda emigranterna
för de skojare, som lura efter tillfälle att röfva och bedraga
dem vid ankomsten. Sålunda får ingen obehörig person
komma in i emigrantbygnaden. Men detta hindrar ej att
mången faller ett offer för emigrantulfvame. Vi ha skaffat
oss »pass» in i den stora emigrantbyggnaden, hvilken
påminner om en cirkus. Här skola alla emigranter registrera
sina namn och sin nationalitet, och här kunna de stanna
en viss tid, tills de fått plats eller äro fardiga att resa
vidare. De erhålla litet mat, men ingen annan sofplats än
bänkar och golf. En byrå finnes inom bygnaden, genom*
hvilken de kunna skaffa sig sysselsättning i sina olika
yrken samL få reda på slägtingar och vänner. Här såg
man representanter för nästan alla europeiska folk, mest
tyskar och skandinaver. Väl söker man hålla drägligt rent
bland dem, men stundom måste man hålla handen för näsan
och vända bort ögonen, isynnerhet då man kommer bland
italienare, irländare och polackar. Då man ser dessa
half-nakna och till utseendet ohjelpliga varelser, frågar man sig,
hvad de skola taga sig till i ett främmande land. Jag
gaf mig i samtal med några italienare och frågade dem,
hvad deras yrke var och hvilka utsigter de hade i Amerika.
»Signore», svarade en, »jag är musikant. Kan Ni skaffa
mig anställning?» »Är Ni ej en »padre» (katolsk prest)?
frågar en annan. »Eder välsignelse och en skärf!» — »Jag
skall bli frukthandlare; min bror har blifvit rik i denna
handel», svarar en ung man med svarta och lifliga ögon.
Jag vände mig till en fransk familj, hvilken skulle slå sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
