Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. I New-York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vända åter tillbaks till nedre delen af New-York.
Efter den verlsbekanta Wallstreet, der millioner dagligen
vinnas och förloras på de olika börserna, och efter
närgränsande gator resa sig de största affärsbyggnaderna.
Många af dessa tillhöra lif- och brandförsäkringsbolag, hvilka
täfla med hvarandra i att »försäkra» sig om folkets
ägodelar. Få af dessa storartade inrättningar äro pålitliga,
hvadan folket i sitt eget välförstådda intresse sjelfva bildat
sig hjelpföreningar, hvilka uträttat mycket godt. Alla
offentliga inrättningar och byggnader i Amerika äro tillgängliga
for allmänheten. Man blott »stiger rakt in», som det heter,
och går hvar man behagar. Vi begagna oss af hissarne,
som finnas i hvarje större byggnad, och färdas sålunda i
flera timmar mer i lodrät än i horisontal riktning.
Vi styra vår kosa efter Fultongatan ned till
Fulton-torget, New-Yorks fisk- och ostrontorg. Här finnas
åtskilliga »ostronrestaurationer», der man för 20 cents får så
mycket ostron, man förmår äta, i hvilken form man behagar.
De amerikanska ostronen äro, som bekant, mycket stora.
Det var här som en engelsman blef förskräckt, troende att
han svaljt ett nyfödt barn, då han slukat ett rått
»saddle-rock »-ostron. Ostronsexor äro ännu vanliga, fast icke så
allmänna som förr.
Hvaije stor stad har sina »skuggsidor»: London sitt
»White Chapel», Paris sin Belleville och.New-York sitt »Five
Points »-distrikt, dit för nägra år sedan ingen ordentlig
människa, icke ens polisen, vågade gå, vare sig natt eller dag.
Här har samhällets drägg från alla land slagit sig ned:
kineserna upptaga ett kvarter, italienare, spanjorer, ryssar, polackar
och irländare etc. af det hopplösaste slaget bebo den öfriga delen.
Här är ett samhälle för sig. Hvaije vrå både ute och inne
är till trängsel upptagen af varelser, som kallas människor,
men’ hvilkas utseende och lefnadssätt äro mycket mera
motbjudande än svinens. Man kan knapt tänka sig något,
som är motbjudande för sinnena och ohyggligt för känslan,
hvilket ej finnes här. Men eländet lär f. n. ej vara på
långt när så stort som förr, tack vare den kristliga
kärlekens outtröttliga ansträngningar. Jag besökte två af de
storartade missions- och räddningsanstalter, som upprättats
midt i detta Augiasstall af djupaste kroppslig, sedlig och
andlig orenlighet. Jag såg flera hundra barn, som räddats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
