Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. I Brooklyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned och slagit ihjel sig. Men ju mer de varnade, ju
bestämdare blef jag naturligtvis i mitt fattade beslut. En
va eker ■ morgon gick jag till en af sekreterame på
»brokontoret» och bad om ett »pass» öfver bron. Man vägrade
mig pass ensam, emedan jag ej förut gått deröfver, och
tillsade mig att för mitt eget bästa öfverväga saken och skaffa
mig en pålitlig följeslagare. Efter åtskilligt sökande
påträffade jag en hurtig landsman, skräddarmästare N., som
förklarade sig villig att gå med mig. En dag uttogo vi
vårt »pass» och beträdde vandringen. .Först klättrade vi
uppfor trånga trappor till en vanlig hushöjd, hvarifrån bron
sträckte sig upp till toppen af »tornet». Jag blickade ned
ett ögonblick och kände en lätt rysning; men blygdes
naturligtvis föreslå att vända om. För öfrigt hade jag ju
lemnat mina värdepapper hemma. Altså, framåt! Min
följeslagare gick förut.
Jag beslöt att ej se nedåt utan endast uppåt och
framåt; »icke derför att jag var rädd, utan emedan jag ville
göra det». Men mitt beslut att ej se nedåt tycktes egga
mina ögon att nästan oupphörligt blicka ned mellan de
glest lagda spjelame på den bräckliga bron. Nu och då
kändes det som om en elektrisk stöt ilat »ifrån hjessan och
ned i hälen», mina knän började svigta, hjertat hoppade
nästan upp i halsgropen, och svetten lackade nedfor pannan.
»Ack», knotade jag, »att de ej bygde denna gångbro 8 fot
bred i .stället för 3x/2 ; att de ej uppsatt ordentliga
ledstänger; att de ej uppsatt balkar på sidorna,
så att man ej kunde blicka ned från denna ynkliga
spindelväfsbro, så att hon ej svängde till för hvaije
vindfläkt; att, att . . . att jag ej stannade hemma!» Nu voro
vi ändtligen uppe på toppen af ett af dessa väldiga tom,
som skola hålla verldens största bro! Här kastade jag mig
ned, sju resor mer uttröttad, än då jag for några år sedan
i Schweiz klättrat upp nära till toppen af en alpspets 10,000
fot hög. Min tappre kamrat stod med händerna i byxfickan
och obarmhertigt skrattade åt mig. Efter en stunds
hvila hemtade jag mig så mycket att jag kunde njuta af
den härliga utsjgten öfver New-York, Brooklyn, Hudson City,
Jersey City, Hudson-River, och ut åt Oceanen. Aldrig skall
jag förgäta deDna tafla! — Men i tysthet sade jag inom
mig sjelf: »Jag skulle gerna gifva ut 10 dollar, om jag vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
