Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Genom vestra Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivet och så att säga fattat det i kragen för att slå det
till marken eller kasta det ur spåret. Det är ett svårt
grabbatag! Om ett par minuter voro vi insvepta i kolsvart
mörker. Blixtarne hängde ned från molnen som fransar
från en duk och lekte likt eldspolar mellan himmel och
jord, såsom höllo de på att väfva en förstörelsens drägt.
Thor röt icke blott, likt ursinniga tjurar, som han gör i
hemlandets dalar, utan han sände skott på skott likasom från
kanoner, som ha •allvar i leken. Skådespelet var storartadt
öfver all beskrifiiing. Lokomotivets frustande och
vagnshjulens enformiga malande kunde nu ej höras det minsta.
Det var skott på skott, mångdubblade i oändlighet. Jag
fruktade, att järnhästen ej skulle stå profvet mot
dunder-köraren; men några minuter till, och vi äro segrande ur
striden/ Så ha vi då äfven fått se en Kansas-storm.
Nu är sängdags, och vi, som ej bestått oss
sofvagns-bekvämlighet, söka hvila bäst vi kunna. Jag insöfves af
vagnshjulens enformiga malande och väckes af tystnaden,
hvar gång tåget stannar. Huru söfvande är ej hvaije en- .
formigt ljudi Huru sött sofver man ej vid ett brusande
haf, en fors, en kvarn eller i en kyrka under en vanlig
predikan! Ja, jag tror nästan, man skulle kunna sofva
sött vid det dånande Niagara med dess vattenmassa
strömmande ned efter halsgropen, kunde man blott bli van
dervid.
Man behöfver ej en altför lifLig inbillning för att höra
röster ur stormen, ur vågens svall och strömmens brus;
eller, likt Malmströms »liten pilt», i den tysta natten, då
»det suckar så tungt uti skogen». Så tyckas äfven de
rullande hjulen under tåget oupphörligt återgifva Horace
Grreelys råd: »Vesterut, vesterut, vesterut!» beledsagadt
af den för järnvägsresande välkända
»kling-ki-ti-klang-ki-ti»-musiken.
Man brukar ej vakna på morgonen mycket högre än
då man gick till hvila; men då vi följande morgon sågo
solen uppgå öfver vestra Kansas slätter, voro vi ett par
tusen fot högre än då natten inträdde. Vi ha redan lemnat
de bördiga prärierna bakom oss och befinna oss nu på de
sandiga och föga fruktbara högslätterna, hvilka sträcka sig
omkring 100 mil österut från Klipp-bergen. Tåget ilar
uppåt och vesterut efter Arkansas-floden. Här var fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
