Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Genom vestra Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emigranternas stråkväg, och många indianbyar voro äfven
här belägna; och ännu synas här och fler gamla »indian-trails»
och äfven lemningar efter deras byar. Här och der efter
floden, som än gräfver sig ned i jorden likt en mullvad
och än dyker upp och vidgas till ett stort träsk med
oändlig rikedom på vilda änder, ankor och gäss, ser man stora
hjordar af boskap och får, och öfveralt ligga skelett af
kreatur, hvilka i tusental frusit ihjel under föregående kalla
vinter.
Morgonen är skön, och alla äro vakna och titta ut
genom fönstren. »Präriehundar!» ropas det genom vagnen.
Se, der äro de mycket riktigt de feta, ystra kräken, stora
som något förstorade råttor — man kunde kalla dem
rått-prostar — troligen kallade hundar, emedan de äro lika
litet beslägtade med canis som med sus scrofa. De sitta
raka som käglor på sina kullar och beskåda tåget, med
framtassame hängande ned på ett föraktligt, tanklöst eller
högtidligt sätt, såsom hade de nyss tvagit sina händer på
. morgonen utanför sin stuga och stode och gapade på de
der dårarae, som åka förbi på väg till Colorado och
Kalifornien för att söka guld och lycka. Man har sagt, att
de skälla på tågen; men jag märkte ej något sådant oskick
från deras sida. — Nu genljuder vagnen af ropet: »Anti-
loper!» Se der springa de lätta och smidiga gestalterna
ett stycke, så vända de sig om och se på oss med
hufvu-det lyftadt uppåt; och så taga de åter några skutt, och vi
förlora dem ur sigte. Präriehundar och antiloper i sitt
hemland voro mycket intressantare än »Baraums
jättemena-geri, konsolideradt med Londons Cirkus» i Brooklyn.
Marken blir mer och mer ojemn. Stora sanddrifvor,
hopförda af den starka vestan, höja sig å ömse sidor om
banan. Växtligheten och grönskan blifva sparsammare; men
det korta och upptorkade »buffelgräset» i dessa trakter lär
vara ett mustigt födoämne för kreaturen. Här och der
synes en ljusgrå ö i öknen med ett hvitt tält uppslaget
bredvid den. Det är fårahjorden med sin herde. Der nere
vid floden beta boskapshjordar, vårdade af herdar till häst.
Den som har skarpt öga kan redan spana några blå
punkter vid horizonten i vester. Det är Klipp-bergen! Ännu
äro de på öfver 100 mils afstånd, men synas ändå nära
som grannar. Denna stund, då mitt öga uppfångade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
