Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Genom Arizona och Colorado-öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen. Konduktören utdelade gevär åt oss och tillsade
oss vara på utkik i händelse af indiananfall.
Dessa nyheter bidrogo ej att gifva sömn, lika litet
som lifvet »ombord» på tåget. Der längst bak i vagnen
sitter ett sällskap grufarbetare och mexicaner, med pistoler
och dolkar hängande ned från deras breda bälten, och spela
kort, så att svetten lackar nedför deras pannor. De
äro jemforelsevis tysta. Blott någon grof ed, som utstötes
nu och då, höres från det hållet, utom skramlet af myntet,
som vexlar händer. Framför mig sitter ett antal mexicaner,
hvilkas utseende, vapen, blickar och åtbörder ej äro egnade
att ingifva förtroende. Midt emot mig sitta tre grufarbetare,
som tydligen »varit med en gång förut», och tala om sina
bragder samt täfla med hvarandra i grofheter. Det språk,
de använda, är rikt på nya och uttrycksfulla ord och
talesätt. Sålunda talas här aldrig om »cents», eller en
fjerde-dels dollar, utan om »bits» (bitar), en »bit» motsvarande
10 cents, men två »bits» 25 cents, 4 »bits» 50 cents
o. s. v. Att dö var att »draga in sina vexlar», »spela ut»,
»lägga ner korten» o. s. v. »Strypsnöre» omtalades ofta
såsom det verksammaste medlet att tukta och straffa den,
som visat sig »feg». Att döda en person betyder
ingenting, om det blott sker i ett »hederligt slagsmål» eller
»opartiskt gräl» ; men om en person dödar en annan utan
träta, af lättsinne eller för att röfva honom, har han visat
sig vara »feg», och domaren Lynch straffar honom utan
försköning medels »strypsnöret».
Såsom exempel på den sedliga tonen och huru högt
i värde ett människolif står derute bland »frontiersmännen»,
må följande anekdot anföras, öfver hvilkén ofvannämde
passagerare hade mycket muntert. — Två främlingar sutto
och stekte sina skenben vid en stor kamin i en väntsal
någonstädes i vestern, och det märktes, att de ofta sågo
på hvar andra, såsom om de voro nästan öfvertygade, att de
sett hvarandra förut. Slutligen steg den ene upp och sade:
»Främling, jag har sett ett ansigte likt edert. Hade
Ni någonsin en broder vid namn Sam?»
»Ja.»
»Var han sjöman?»
»Det var han.»
»Hörde Ni från honom senast omkring tio år sedan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
