Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Genom Arizona och Colorado-öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men signalen gifves till afresa. Så bär det i väg
öf-ver Colorado-floden, och vi äro — i Kalifornien,
guldgräf-vames och lycksökames förlofvade land! — Men en
brännande öken, ehuru inom det förlofvade landets område,
skiljer oss ännu från den del af landet, som flödar af mjölk
och honung, vin och guld.
Det var morgon, och solen sken från en himmel lika
molnfri som Achilles’ sköld, då vi döko ned i den stora
Colorado- eller rättare Kalifomia-öknen. Vi hade,redan
färdats genom en öken på 90 mil i Nya Mexico, men denna
var blott ett litet förspel till hvad som komma skulle. Här
är den steniga, sandiga Öknen, stekt brun, grå eller
glänsande hvit i den brännande solen; här är tusentals
kvadratmil, af »förödelsens styggelse»! Farväl, I berg och ruiner!
Här äro inga andra ruiner än af den kristna tidAkningens
årstider, uteslutna från löftena om såningstid och skördetid!
Farväl alt hvad lif och anda hafver! Här lefver endast
döden. Här är liket efter en död natur, som ingen
begraf-vit och som bleknat och förvittrat i den brännande solen.
Men är ej alt en dröm? Kan det vara en verklighet, att
man i små rullande palats ilar genom en öken, mångdubbelt
större och farligare än den, som Israels barn genomtågade?
Är detta ej en färd, som liknar dem, man i drömmen
brukar företaga på molnvagnar; eller kanske bär det utaf till
Blåkulla? Det är svårt att fatta, att detta är en ökenfard.
Jag var ledsen, att jag ej kunde vara nog ledsen öfver de
många, som, efter att i flera dygn, törstige och hungrige,
irrat omkring i detta dödens land, till slut försmäktat och
dött på den hvitglänsande sanden. Huru mången tragedi
har ej här i verkligheten utspelats, som den Allvetande
ensam känner!
Jag hade redan sett flera hägringar, sedan vi lemnade
Missouri-floden; men glömde, att vi nu voro inne i
hägrin-garnes paradis, tills jag väcktes ur mina drömmerier af
ropet: »Hägring! Hägring!» Mycket riktigt; der var den:
en vacker sjö med blått vatten till venster på omkring 4
mils afstånd från banan. Snart måste tåget nå dess
hvitglänsande stränder och dess böljor, som glittra så skönt i
morgonsolens glans; men i samma mon vi närmade oss,
flydde den, och den törstiga öknen låg framför oss lika
dödsblek och hemsk som förut. Vi hade sett en tjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
