Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Till Geysema och förstenade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klippor hänga ned ofvanföre och bråddjup gapa nedanföre.
Vår förare ägde derföre i likhet med alla andra af sina
ämbetsbröder högt anseende af allmänheten och kallades
alltid »kapten». Han uppförde sig ock i allo som en
gentleman. Gjorde man honom en höflig fråga, fick man
ett kort men höfligt svar. Mångordig var han ej. Hans
sex underlydande framför vagnen tycktes förstå hans ord
lika väl som passagerarne inne i densamma. Då den dryge
och klandersjuke presten gjorde anmärkningar mot att han
körde för sakta, svarade han intet utan vred blott på sitt
hufvud och kastade en genomträngande blick på »fadren»
med det pussiga ansigtet.
Då vi hunnit upp till toppen af en hög bergsrygg,
stannade farkosten, och »kaptenen» tillsade oss stiga ner
för att låta hästame hvila samt ordna och omlasta vagnen
före den farliga färden utför berget. Vi kommenderades
derpå att stiga upp igen och intaga de platser, som
anvisades oss. Den omfångsrike presten fick sin plats på den
sida af bakersta sätet, som sträcktes utöfver vagnshjulen
och vettade åt bråddjupet. Nu sattes den stora vagnen
åter i rörelse och’ rullade sakta öfver en liten platå på
toppen af berget. Snart öppnades utsigten af den branta
sluttningen, som sträckte sig flera mil utför berget. Ett
bråddjup af 2 å 800 fot gapade på enå sidan om den smala
vägen, hvilken slingrade sig utför det branta och klippiga berget.
En lätt rysning genomilade passagerarne, då de sågo
ned framför sig. Earten ökades, men »kaptenen» förklarade,
att det gick sakta. Snart kom man till en svängning
omkring en utskjutande klippa, der det var blott några tum
mellan det yttre hjulspåret och en afgrund af flera hundra
fot. Men farten ökades, och bakre hörnet af vagnen,
der presten satt, svängde ut öfver bråddjupet, under det
»kaptenens» piska smälde. Jag blickade tillbaks på presten,
och trots all min fruktan och bäfvan kunde jag omöjligt
tillbakabålla ett utbrott af skratt, då jag såg honom med
svetten rinnande ned för pannan, ögonen slutna och hatten
på sned huka ned sig och vända sig från det hemska
bråddjupet. Men detta var blott inledningen till, hvad som
komma skulle.
»Smack! Smack!» ljöd det i »kaptenens» piska, och
hästame ökade farten, tills de slutligen ilade i fullt gallopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
