Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Till Geysema och förstenade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buskväxter, hvilka täfla med hvarandra för att se, hvilken
växer fortast. Denna dalklyfba leder ned i »Plutoncanyon»,
genom Tivilken Pluton-floden flyter.
Vi taga med oss en alpstaf och en gammal pratsam ledsagare,
som tittat ned i underjordiska skorstenar, krupit i grottor
och umgåtts med underjordiska makter, tills hans hela varelse
blifvit ett vandrande mineral-museum. Han hostar vulkaniska
utbrott i smått, skrattar jordskalf, andas undeijordiska ångor
och pratar oupphörligt mineralier af alla möjliga och
omöjliga slag. Vi gå utför en brant stig på våra klackar under
öfverhängande klippor och förbi utskjutande stenblock, tills
vi komma till en glädtig ström med friskt och klart vatten.
Det är Pluton-floden; men han har intet plutoniskt eller
underjordiskt utseende alls. En liten primitiv bro leder
öfver strömmen. Vi stanna på bron och skåda och lyssna.
Hemska och mörka berg med branta väggar tyckas instänga
oss på alla sidor. En blandning af hemska och sällsamma
ljud nå vårt öra: det är på en gång mullrandet af en
grynkvarn, bullret från ett gammaldags tröskverk, dånet från
ett vattenfall, det skärande ljudet från en hvisselpipa;
fräsandet af oräkneliga stekpannor, bubblandet och kokandet
i hundratals kittlar och det knarrande ljudet från ett aflägset
bantåg. Härtill komma hemska stönande ljud, som sakna
motsvarighet i den yttre verlden ofvan jorden och
öfverens-stämma mest med, hvad Dante hörde i underjorden.
En plötslig svängning på stigen förer oss in i
öppningen till det hemska svalg, som utgör målet för vår resa.
Vi fortsätta efter vår slingrande stig, tills vi komma till
Geyser-floden, som, ljum och mångfärgad, hoppar likt en
vildget utför klipporna. Tjocka lagerträd hänga ned och
bilda ett naturligt tak öfver den krokiga stigen, som blir
trängre och vildare och leder oss genom romantiska
grott-formationer och uppför massor af klippblock. Luften börjar
lukta som en nyss påtänd svafvelsticka. Jag har förut
påpekat det amerikanska bruket att uppkalla platser efter
den onde. Om detta någonstädes har något sken af
lämplighet, så är det på denna plats. Också har, som det tyckes,
platsen helt och hållet gifvits den onde i våld. Vi äro
redan i »Djefvulens kontor». Det är ett slags apotek.
Epsomsalter hänga ned i fantastiska krystallformer från
klippväggarne; en hel rad mineralkällor, somliga af järn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
