Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Till Geysema och förstenade skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den vanliga öppna deligensen med fem säten och rum for
tre personer i hvarje säte. Dragarne voro sex, körda af en son till
den ryktbare Kalifornia-deligens-riddaren Foss. Vägen och
landskapet voro mycket lika hvad vi sågo i den vägen på
uppresan. Den slingrade sig likt en orm efter klippväggarne,
och på ena sidan om den gapar nästan oupphörligt ett
bråddjup. På vissa ställen kunde från diligensens yttre kant
sänkas ett lod hundratals fot i djupet nedanföre. På kanten
af bråddjupen sitta indianska nejlikor, vilda rosor, kaprifolia,
violblommor, azaleablommor, blåklockor och jätteastrar och
le emot oss och likasom be oss ej vara rädda. Uppåt bär
det, tills vi uppnå en höjd, h varifrån vi skåda hän
omkring 100 mil öfver berg, dalar och slätter utåt Stillahafvet,
som i Q ärran sträcker sig mot horizonten. Här och der
vid dess kust synas små städer, likasom konstgjorda
prydnader fastade på denna ståtliga naturens drägt. Här och
der passera vi öfvergifna grufvor, hvarest jorden foreter ett
dystert och sköfladt utseende. Väldiga furor, svarta cedrar,
hvit ek och på sina ställen jättestora red-wood-träd resa sig
på höjderna å ömse sidor om vägen. Vår förare visar
oss äfven några s. k. madrona-träd, scrm voro utsökt vackra.
Deras stammar och grenar glänste som polerad koppar med
en skuggning i guldgult. Deras stora gröna löf hade äfven
en skiftning i guldgult, så att, äfven då de höljdes af
skugga, sågo de ut Som om solen sken på dem; och i
solskenet glänste de utomordentligt skönt mot berghimlens
mörka bakgrund. Två gånger sågo vi en grupp råddjur
springa uppför bergen; sällsynta foglar kvittrade eller skreko
i träden, under det ett slags vackra ödlor sprungo och gömde
sig i sanden.
Representanterna af jätteträden, som vi här sågo, tåla
ingen jemforelse med dem vi sedan sågo bland Sierra Ne vad
a-bergen, ehuru de gjorde ett öfverväldigande intryck på mig.
Efter en äfventyrlig färd öfver bergen kommo vi till
Santa Rosa, så nämd efter en underskön och englagod flicka
i Lima, Peru, som kanoniserades af påfven och var Amerikas
första helgon. Efter hennes död gjorde hennes beundrare
föreställningar hos påfven, att hon borde förklaras för helgon.
Men påfven trodde ej att något godt kunde komma från
Lima, hvadan han förklarade, att han ej ville kanonisera
Rosa, innan rosor folie ned från himlen öfver honom. Knapt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
