- Project Runeberg -  Genom den stora vestern. Reseskildringar /
173

(1883) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Kaliforma-»Sommarnöje.» En Sierra-hjälte. Bland jätteträden. Hos fåraherdar och jägare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvarandra och betraktade som naturliga fiender, som måste
kringgås eller förgöras, alt efter som omständigheterna fordrade.

»Du kan ej lita på en injön (indian)», sade han på
sin klumpiga frontier-engelska.

»Ja’ känner dem. Om de bara få öfvertaget, sända
de dig till h-t; de’ a säkert. Det enda sättet att reda sig
med dem är att göra dem rädde för dig. De skulle ha
sändt en pil genom mig länge sen, om ja’ ej kommit dem
att tro, att jag var en besvärj are. Det gick till så här.
Jag hade kontrakt att skaffa kött åt soldaterna vid
agenturen och tog med mig en mängd injöner för att jaga.
Vi hade stor jagtlycka och voro på återvägen med utmärkt
råddjurskött. Jag såg injönerna söla på afstånd och hviska
till hvarandra och misstänkte, att det ej stod rätt till. Så
hade jag ögat på dem och den här (en rostig bössa, som
han vidrörde) i ordning, i händelse något skulle inträffa.
Du kan ej lita på en injön; de äro alla lika; om de få
öfvertaget, sända de dig till h-t!»

Sedan han uttalat de sista orden med ett hemskt
skrällande ljud, såg han omkring sig på oss med en vigtig min,
hvarefter han fortsatte:

»Jag stannade och lät injönerna upphinna mig och
började tala med dem om jagt och skjutning. Jag sade
dem, att jag var en besvärjare och kunde ej dödas af kula
eller pil, och för att visa det, tog jag utaf min
bockskin-tröja och satte upp den på 20 stegs afstånd och sade dem,
att den, som kunde skjuta en pil genom henne, skulle fä
henne. De höllo på att skjuta, öfver en timme, på denna
tröja, som jag nu har på ¿nig, men kunde ej genomborra den.»

»Hur kom det till?» frågade en ung man, som satt
med halföppen mun och lyssnade.

»Jo, ser du, gosse, denna tröja är sämskad väl och
seg, och hon hängde ned löst, så att hon böjdes undan för
pilarna. Om jag haft den på, skulle pilarna ha
genomborrat både tröjan och mig. Injönerna äro mycket skickliga
i somliga saker, men de tro på djeflar, besvärjelser o. d.
Jag lurade dem dugtigt den gången, och de voro rädde att
röra mig, oaktadt de voro villige dertill. Men de vågade
icke! Under det jag var ute och högg ved en dag, såg
jag rök uppstiga, och, fruktande att något var på tok,
skyndade jag tillbaks, och der stod mitt hus i lågor! Jag visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jsstora/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free