Genom den stora vestern. Reseskildringar / 180 (1883) Author: Jonas Jonsson Stadling Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Yosemite! Yosemite!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJUGOTKEDJE KAPITLET.

Yosemite! Yosemite!

Efter en ljuflig hvila och en lätt frukost begåfvo vi
oss vid soluppgången följande morgon åter i väg mot
Yosemite.

Efter ett par timmars rask ridt genom vilda skogar,
fulla af björnar och vildkattor, pantrar, Kalifornia-lejon,
elgar och råddjur etc., af hvilka sistnämnda vi sågo två små
hjordar, och uppför branta bergshöjder förbi bråddjup kommo
vi upp på en bergshöjd, kallad Inspiration-Point
(Ingifvelse-punkten), hvarifrån vi plötsligt erhöllo utsigt öfver hela den
verldsberyktade Yosemite-dalen, målet för vår 80 mil långa
färd från Merced. Visserligen hade jag, under det jag red
i zig-zag uppför bergen, beredt mig på att snart uppnå
denna punkt och få med egna ögon se, hvad som så länge
sysselsatt min inbillning, men jag öfverraskades af att komma
dit förr än jag trodde.

Jag kom med höga anspråk, med föreställningen
uppjagad till hvad jag tyckte dess höjd. Jag hade sett Mont
Blanc i ansigtet från en höjd af 10,000 fot; jag
hade från högsta toppen af Jura-bergen vid soluppgången i
en enda vy sett Bemer-alperna, Vallis-alperaa med St.
Gotthard resande sig i bakgrunden, samt Mont Blanc-kedjan;
men hvad jag nu för första gången med häpnad skådade
var något så egendomligt i sitt slag, hvilket öfverträffade
och undanskymde alt storartadt och majestätiskt, jag
någonsin sett; — likväl icke genast. Det första ögonblicket
kände jag mig nästan missräknad, men det nästa
ögonblicket stod jag stum och orörlig af häpnad. Jag var glad,
att jag var ensam. Hade jag haft en af dessa plågoandar
med mig, som kalla sig »ledsagare», hvilken i ett sådant
ögonblick som detta börjat plåga mig med ett mekaniskt
uppräknande af de olika föremålens^ namn, afstånd, storlek
o. s. v., fruktar jag att antingen han eller jag fått göra
kullerbyttor utför klippväggen.

Inför dylika storartade skapelsens under höfdes det
bäst att vara stum; att söka med våra svaga och ofullkom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>