- Project Runeberg -  Genom den stora vestern. Reseskildringar /
181

(1883) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Yosemite! Yosemite!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga ord beskrifva dem skulle nästan vara en förolämpning
mot skapelsens Herre, om vi gjorde anspråk på mer än ett
svagt återgifvande af våra personliga intryck.

Fyratusen fot nedanför oss ligger Yosemite-dalen med
sina gröna naturliga ängar och träd af allehanda slag, som
från denna punkt synas små som buskar, och genom dalen
flyter Merced-floden. Ar du poetisk, kan du visserligen säga,
att floden slingrar sig som en silfvertråd genom dalen; men
tråden försvinner här och der mellan klippor och bland
träden och sväller ut på andra ställen till små naturliga
dammar, liknande perlor och nipper på en kedja. Från
dalen, som är V2 å 1 mil bred och 8 mil lång, resa sig
lodräta granitväggar till en höjd af öfver 4,000 fot. Der
reser sig en jättepelare till en höjd af 3,000 fot; der ett par
dome-formiga klippor, som blifvit klufna på midten från
topp till fot; på flera olika ställen resa sig grupper af
vidunderliga granitklippor, under det midt emot mig höjer
sig den störste jätten, hvilken måste vara El Capitan; jag
vet ännu ej namnen på de olika föremålen. Solen skiner
nästan våldsamt från den klara himlen mot de gråa
klippväggarne, under det luften dansar i hettan. Man känner
en bäfvande undran, om detta ej är domens dag, om ej
bergens konungar och furstar redan hört den yttersta basunens
ljud, som väckt dem ur sina grafvar, och nu stå, bleka
och nakna, inför honom, hvars öga lyser som eldslågor! —
Eller monne jag kommit upp till Vallhall, der gudame hålla
råd? Eller ha mörka molnväggar sänkt sig ned och
förvandlats till granit?

Jag blickade ned i dalen och kände mig nästan
förlorad uppe i rymden. Vägen ned i dalen slingrade sig
i zig-zag utför klippväggarne. Jag blickade två mil genom
luften tvärs öfver dalen och såg fästen, som inga dödliga
händer uppfört; såg en klippvägg tusentals fot högsåjemn
och rät, som om den uppförts af huggen sten. Jag blickade
bakom mig och såg Merced-floden djupt ner i dalen hasta i
brusande fart, likasom den velat skynda ur dalen, innan
murame instörtade.

Vägen från denna punkt ned i dalen var den brantaste,
jag befarit, med undantag af vissa alpstigar i Schweiz.
Tyngdlagen ville ständigt »fjeska» med mig. Jag hölls
ständigt i en helsosam fruktan och bäfvan, att någon mate-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jsstora/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free