Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Zions härlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom ytterligare en sång, hvarefter nattvarden
utskiftades i form af vatten och bröd både till män och kvinnor,
fullväxta och spädbarn. Derpå talade en nnderpresident
W. Woodruff och äldste Orson F. Whitney till folkmassan
på ett osammanhängande sätt. Den förre talade bland
annat om, huru han, ju längre han lefde, mer och mer
värderade »uppenbarelsens ande», som bistod honom i alla
hans göromål, offentliga som enskilda. Den lära, som
innehöll något annat, var af djefvulen. — Den senare talaren
ordade, eller snarare skrek om de gudomliga gåfvor, som
Josef Smith ägde, samt om presterskapets gudomliga myndighet ’
och »helgonens» pligt att lyda sina af Gud tillsatte ledare.
Så kom plötsligt ett profetiskt utbrott, som upprörde hela
menigheten, och alt folket svarade amen så kraftigt, att
de för några ögonblick t. o. m. öfverröstade barnens skrik,
hvilka hela tiden togo verksam del i gudstjensten; ej minst,
då man tvingade in nattvards-brödet och vattnet genom deras
mun. »Människoslägtet», sade han, »befinner sig i olika
stadier af otro. Midt under denna människomeningarnas
strid hade Gud sändt den af Johannes i Upp.-bok.
omtalade engelen att återföra det gamla evangelium till att
predikas för alla folk på jorden. Detta är den församling, ur
hvilken det i Dan. 2 kap. omtalade riket skall framkomma.
Josef Smith uppväcktes till att vara detta medel i Guds
hand att predika detta evangelium och upprätta detta rike;
och församlingens äldste hålla nu på att predika evangelium
till verldens ändar, att Zion må bokstafligen uppbyggas
på jorden och profetens ord ’uppfyllas etc.»
Denna ofantliga menighet, bestående af fattiga och
bedragna människor från verldens alla delar, var en af de
sorgligaste syner, som någonsin mött mitt öga. Detta haf
i smått af människoansigten företedde nästan ett stereotypt
uttryck af hopplös fanatism, blandad med sorg och
förtviflan. Några af dessa smala hufvuden, halfoppna
munnar och uttryckslösa ögon kunde mycket väl tillhöra idioter.
Öfveralt såg jag, och det ganska tätt sådda, runda ansigten*
med röd och ljus hy från »Midnattssolens land». Många
af dem voro tydligen »gröna» och förstodo troligen ej ett
ord af hvad som sades. Stackars vilseförda varelser! De
voro nu i sitt inbillade »Zion», slafvar under en despotism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
