Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Mormonmysterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville skapa en kvinna, en hjelparinna åt honom. Vi
tillsades åter att tillsluta våra ögon, och Adam tillsades gå och
lägga sig att sofva, hvilket han pligtskyldigast gjorde.
Je-hovah antogs då taga ett refben ur Adams sida och forma
Eva. Vi tillsades då att öppna våra ögon och se på
Herrens händers verk. Då vi så gjorde, sågo vi en kvinna,
tagen ur hopen, stående vid Adams sida. Jehovah sade,
att han ville kalla kvinnan Eva, emedan hon skulle blifva
hela människoslägtets moder.
»Dörren till ’Lustgården Eden öppnades då, och vi
marscherade alla in med våra klädesbylten och satte oss på
bänkar omkring ett bord. På rummets väggar äro målade
träd, blommor och allehanda slags djur, om, man kan kalla
dylikt sudd målning; i taket äro målade sol, måne och
stjer-nor på en blå himmel. I hvarje’höm var ett frimurare*
emblem. På väggen närmast dörren var måladt ett äppleträd
och i rummets motsatta ända ett träaltare.
»Sedan vi satt oss, tillsade Jehovah Eva att taga för
sig frukj} af alla träd i Lustgården, utom af äppleträdet, ty den
dag hon deraf åt, skulle hon visserligen dö. Derpå gick
han sin väg. Omedelbart derefter inkom en mycket liflig
och fin herre, klädd i en enkel svart morgondrägt med ett
litet förkläde på sig och med ett djefvulskt uttryck
gnuggade sina händer. Denne herre var ’djefvulen. (Jag har
sett samme herre fiere gånger bakom altaret i Tabernaklet
utdela sakramentet i) Han gick fram till Eva och pratade
mycket vackert om, att detta var en skön plats, att frukten
var så god, och att han ville hon skulle smaka ett af de
der äpplena. Hon vägrade först, men gaf slutligen efter.
På ’djefvulens’ uppmaning bjöd hon äfven sin man smaka.
Han vägrade. Men Eva fortfor, sägande: ’Ack, min
älskling, de äro så söta och goda, att du aldrig kan tro det, och den
der förträfflige herren (pekande på ’djefvulen’) har
rekommenderat dem, och han säger du behöfver alls icke vara
rädd för Jehovah. Adam samtyckte och åt. Men genast
utropade han: ’O, jag dåre, hvad har jag gjort? — Att
jag skulle lyssna till digf — Han sade då, att han kunde
so, att de ej hade några kläder på sig, och att de måste
sy tillsammans några fikonlöf. Nu skyndade alla
kandidaterna framtaga sina förkläden ur sina bylten. Då hördes
en röst ropa på Adam, som sökte gömma sig, när Jehovah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
