- Project Runeberg -  Genom den stora vestern. Reseskildringar /
271

(1883) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. En veckas färd uppför Missisippi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Missisippis vatten skall vara »sött»; men det är lika
beskt som det är grönt och grumligt. Om du låter ett glas
Missisippi-vatten stå några ögonblick, aflagras fasta ämnen
på dess botten. Detta glas är ett litet geologiskt museum,
innehållande jordarter från Iowas, Minnesotas, Wisconsins
eller Dakotahs bördiga farmar; eller kanske forvittrade delar
af Klippbergens rötter; eller ock mylla från någon indians
melon- eller kål-täppa i Montana, Wisconsin eller Dakotah; ja,
hvem vet, från hvilka håll dess innehåll kommit? Detta
glas vatten predikar vältaligt om det flydda och det
närvarande och profeterar om det kommande. Det var en tid,
då de underjordiska krafterna hade största väldet på vår
jord; då de höjde de stora fastlanden ur hafvens djup och
reste vår jords väldiga Ander och Alper tiotusentals fot
öfver hafvet mot skyn; då dessa jordens inre krafter
utkommenderats att bereda en boning för människan. Men
andra krafter, yttre krafter — luft, stormar, regn och floder
— hafva kämpat mot de förra. Under oräkneliga åldrar
hörde de till det kufvade, men icke besegrade partiet.
Vul-kanus rasade, så att bergens grundvalar bäfvade och
sprutade nu och då vredens glödande floder ur sina gap; men
hans kufvade fiender voro ej overksamme. De undergräfde
bergens rötter; de fylde igen de hemska djupen, m. e. o.
motverkade i alt de underjordiska makternas planer och
sträf-vanden. Vulkanus började åldras och tröttna, men Oceanen
deremot bibehöll och bibehåller ännu all sin ungdomsstyrka.
Dessa yttre krafter ha vunnit herravälde öfver de inre och
skola äfven med all sannolikhet behålla det. Oceanen med
sina tusentals armar och skarpa fingrar gräfver, rifver och
sliter för att slå under sig så mycket som möjligt. Hans
girighet är omättlig.

Blicka vi tillbaks genom vår jords historia, se vi
öfver-allt de gigantiska resultaten af vattnens och luftens
outtröttliga verksamhet. Ej blott under det adamitiska slägtets
lifstid, utan äfven under de fyrfotade varelser tid, hvilka
omedelbart företrädde slägtet homo; ja, äfven under
repti-liernas dynasti och förut hafva dessa krafter oupphörligt
arbetat på att utjemna det ojemt är. Flodbäddar hafva
gräfts djup ned i jorden och sedan utplånats. Sjö-basiner
hafva urhålkats; Niagara-svalget har utgräfts, flera
kvadratmil högland med underliggande klippgrunder hafva bort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jsstora/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free