Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - III. Uppväxtåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått syn på den vida världen, som utbreder sig
inför dess blickar med dess millioner varelser,
som hafva samma tankar, samma fröjder och samma
sorger som det själf. Barnet har ännu ej
uppfattat — har ej kunnat uppfatta — sin plats i
den stora vida världen, eller de förhållanden, i
hvilka det inträder och bör stå till dessa millioner
varelser, som alla äro dess likar, men i samma
ögonblick som det fick syn härpå, kände det sig
vara en del af detta ofantliga, invecklade,
oändliga hela. Barna-inskränkthetens och
barnaegoismens ram har vidgats, och barndomen, ack, den
har upphört, och hur vemodsfull blir ej
saknaden!»
»Efter aftonbönen brukade jag — skrifver
Tolstoy — vända mig i min bädd; det var lätt,
ljust och gladt i mitt sinne; de ena fantasierna
jagade de andra, men hvarom rörde de sig? De
kunde ej fångas och undersökas, men de voro
fulla af ren kärlek och af ljusa förhoppningar
om lycka. Jag erinrades stundom om Karl
Ivanovitch och hans bittra öde — den enda olyckliga
människa, jag kände till — och huru dystert blef
det ej då, huru älskade jag honom icke, huru
flödade ej tårarna utför kinderna, och jag tänkte:
gifve gud honom lycka, och gifve han mig
möjlighet att hjälpa honom och lindra hans kval!
Jag var redo att offra allt för honom... Ännu
en gång bad jag till gud, att han måtte gifva
alla lycka, på det alla måtte vara nöjda och glada,
och att det i morgon måtte blifva vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
