Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - V. I Kaukasien och vid Sebastopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsfångar. Ehuru Leo Tolstoy kunde hafva hunnit
undan förföljarne på den snabba hästen, lämnade
han likväl icke sin kamrat, Sodo, som (i likhet
med alla öfriga infödingar i Kaukasien, hvilka aldrig
skiljas från sitt gevär), hade geväret med sig,
men till all olycka var det ej laddadt. Likväl
siktade han på förföljarne och höjde hotfulla tjut.
Att döma af förföljarnes handlingssätt hade de
för afsikt att taga de båda kamraterna och i all
synnerhet Sodo till fånga, hvadan de uraktläto
att skjuta. Denna omständighet hade Tolstoy
och hans kamrat att tacka för sin räddning. De
lyckades nämligen närma sig kosack-picketen, så
att vakten kunde märka förföljandet och ge
allarmsignal, hvarpå infödingarna togo till flykten.
Denne Sodo älskade sin unge vän varmt.
Hafvande fått kännedom om Leo Tolstoys
spelskulder, hvilka orsakade den stolte unge
aristokraten stora bekymmer, ådagalade Sodo vid ett
tillfälle sin vänskap för honom genom att skänka
honom en för hans förhållanden betydande
penningesumma, som han vid ett tillfälle vunnit
på kortspel, och med hvilken gåfva han ville
bidraga till att betala sin väns spelskulder.
Leo Tolstoy hade, såsom redan nämnts, från
början icke ens tänkt på att ingå i krigstjänst.
Sin tid använde han till läsning samt jakt, hvilken
han bedref i sällskap med den gamle kosacken
Jepishki, bekant för alla läsare af Tolstoys
berättelser under namnet »Jeroshki», en af de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
