Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - V. I Kaukasien och vid Sebastopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter lyckan; detta är alltså en berättigad
åstundan. Om hon söker ernå den för ett egoistiskt
ändamål, kan det hända, att hon aldrig uppnår
den. Det är alltså dessa egoistiska önskningar,
som äro oberättigade, och icke åstundan att vara
lycklig. Hvilka äro de tillåtliga drömmar, som
kunna förverkligas utom egoismens område?»
Och den inre rösten hviskar till honom: »Kärlek
och hängifvenhet».
Och Tolstoy kände sig på nytt lycklig utan
att veta hvarför. För hvarje dag kände han sig
mer och mer som människa samt mer och mer
fri. »Människorna, tänkte han, lefva här enligt
naturens lagar; de födas och föda, kämpa med
hvarandra, äta, dricka, njuta af lifvet och dö utan
att känna andra lagar än dem, naturen
oföränderligt fastställt åt solen, växtvärlden och djurvärlden.
Det gifves inga andra».[1]
Dessa människor synas honom vara bättre,
mera energiska, mera fria än han; då han
jämförde sig med dem, blygdes han öfver sig själf.
Den tanken föll honom in, att han borde stanna
här, köpa sig en stuga samt boskap, gifta sig
med en kosack-flicka och föra ett naturenligt
lefnadssätt. Han trodde sig t. o. m. älska en ung
kosackflicka, »såsom man älskar bergens och
himlens skönhet»; han tänkte aldrig på något annat
förhållande till henne. Han sade till sig själf,
att om han följde sina kamraters exempel, »skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
