Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - VII. Familjelyckan och den stora krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolstoy företog sig att studera religionernas
historia och kom snart till den öfvertygelsen,
att tron icke är ett försanthållande af osynliga
tings tillvaro, icke en uppenbarelse af sådana,
utan tron är kännedomen om det mänskliga lifvets
mening. Det pockande och tvingande behofvet
att finna en lifvets mening, utan hvilken han ej
kunde fortfara att lefva, har kommit Tolstoy att
förbise, att om tron är kännedomen om lifvets
mening, så förklarar hon dock icke, hvari denna
mening består. Tolstoy synes kritiklöst hafva
gripit fatt i tron såsom föreningslänken mellan
det ändliga och det oändliga, såsom det
oundgängliga villkoret för att kunna lefva.
Men i samma mån som Tolstoy lärde känna
religionernas, kyrkornas, de teologiska lärornas
och teologernas egen historia, greps han af fasa;
han insåg den motsägelse, som existerar mellan
den sanna meningen hos alla religioner och den
falska form, hvari människorna insvept den.
Alla s. k. troendes lif, hela deras uppträdande
i förhållande till alla, som ej bekänna samma tro
eller ej bekänna den på samma sätt som de,
stod i rak strid mot kärnan i deras lära. Alla
religioner lärde, huru man skulle förbättra lifvet
bland människorna, under det människorna lefde
i otro, predikande det goda men utöfvande det
onda. Mest oroades Tolstoy af allt det mänskliga
eländet, af vanan att döma och fördöma den ene
den andre, af våld mellan de enskilda och mellan
folken (krig), af grymhet och blodsutgjutelse —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
