Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - I. Religion och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som det största onda, emedan de se lifvet i den
bortdöende djuriska personligheten, d. ä. i döden.
För det absoluta oföränderliga jaget gifves
ingen död. »Vid denna åskådning, säger Tolstoy,
framgår motsatsen: icke lifsmedvetandet, utan
allt som hör till rum och tid är visionärt.
Därför kan icke, vid denna åskådning, min
kroppsliga, till rummet och tiden hörande tillvaros
upphörande äga någonting verkligt eller störa och
tillintetgöra mitt verkliga lif. Följaktligen gifves
det icke heller, enligt denna uppfattning, någon
död».
Med den som absolut tänkta idéen om det
rena jaget sammanfaller vidare idéen om
kärleken. Det enhetliga jaget tänkes stående i ett
visst förhållande till universum.
»Då jag vid något ögonblick i mitt lif frågar
mig: Hvad är jag? Så svarar jag: Någonting
tänkande och kännande, d. v. s. stående i ett
visst särskildt förhållande till världen, och endast
detta uppfattar jag såsom mitt jag och intet
annat». Och detta af subjektet tänkta och kända
konstanta förhållande är kärleken. »Hvad är
detta något, som förbinder alla på hvarandra
följande arter af medvetande till ett
sammanhängande helt? Hvad är detta mitt första och
särskilda ’jag’, som icke uppstår ur min kroppsliga
tillvaro eller bildas af den serie olika arter af
det i mig existerande medvetandet, utan det
ursprungliga jaget, grundjaget, omkring hvilket de
i tiden på hvarandra följande arterna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
