Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - I. Religion och moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetande aflagra sig likasom omkring trädets märg?
Denna fråga förefaller mycket djupsinnig och vis,
och likväl gifves det ej ett barn, som ej kunde
svara därpå tjugo gånger om dagen: Jag älskar
det här, men jag älskar icke det där. Dessa ord
äro mycket enkla, och likväl innehålla de
lösningen på spörsmålet, hvari detta särskilda jag
består, som förenar alla arter af medvetande till
ett helt. Det är detta jag, som älskar det ena
men icke det andra». Det enhetliga, gent emot
det empiriska jaget stående medvetandet är
kärleken.
Enligt Tolstoys mening hafva människorna
en i grund och botten riktig uppfattning af
kärleken likasom af lifvet. Hvarje människa vet,
att kärlek innebär uppoffring af det egna jaget.
Men denna riktiga medfödda idé störes och
förryckes af den djuriska personlighetens retelser.
Den djuriska personlighetens kärlek grundar
sig på den ena personens, det ena föremålets företräde
framför det andra. Men ett tillstånd, hvari denna
den djuriska personlighetens, endast af djuriska
drifter bestående kärlek härskar, är en ständig
orsak till lidande, ty dess källa ligger utom
personligheten. Den verkliga kärleken däremot, som
är identisk med lifvet, förnuftet och det absoluta
jaget, och hvilken är oberoende af de yttre
växlingarna, emedan den är sin egen källa, leder till
den högsta lycka. Denna kärlek består likväl
icke blott i afsägelse och öfvervinnelse af »den
djuriska personligheten» med dess lustar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
