Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade beslutats, att jag efter frukosten
skulle åtfölja grefvens dotter till en af de
hungrande byarna. Klädd i en polushúbok (ett slags
pälskappa, som användes af bondkvinnor),
filtstöflar och en lammskinnsmössa, öppnade hon dörren
till mitt rum och ropade hurtigt: »Färdigt!»
Iklädd min lappdräkt, åtföljde jag henne och tog
plats vid hennes sida i en sani (ett slags mindre
släde), framför hvilken stod en liten liflig och
välfödd svart kirgishäst. Sedan jag satt mig i
släden, upptäckte jag, att jag glömt mina handskar.
»Se här, tag mina!» sade grefven, som stod
bredvid, klädd i sin bondpäls. »Tack!» — »Adjö!»
Så bar det iväg i yrande fart, under det
grefvinnan själf skötte tömmarna. Ryskorna torde,
med undantag af kirgisiskor och andra
half-nomad-kvinnor, vara de skickligaste kvinnor i världen
till att handtera hästar. Jag har ofta sett ryska
damer med utsökt elegans köra en troika (trespann)
i halsbrytande fart. Och jag kan försäkra, att
Marja Levovna kunde sköta tömmarna!
Om några minuter hade vi passerat Don och
befunno oss på den kala steppen. Snöstormen
fortfor ännu, och efter omkring en timmes färd
förlorade vi vägen.
Vi fortsatte ett stycke, under det den
tilltagande snöstormen insvepte oss i täta snöhvirflar.
Slutligen drog min följeslagerska in tömmarna
och sade: »Jag tror, vi måste vända om; ty här
kan blifva farligt. Vi kunna snart ej se
någonting, och vi ha ännu omkring 12 verst kvar öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
