Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmet och gått till folket för att hjälpa dem i
deras nöd», genmälte jag.
»Ja, men se på våra varma kläder och vår
vida bättre föda än deras!» svarade hon.
»Icke skulle ni väl gagna dem genom att
anlägga trasor och lefva på nödbröd?» sporde jag
förnuftsklokt
»Hvad rätt ha vi att lefva bättre än de?»
var hennes svar. Jag teg med min klokskap och
kastade en undrande blick i denna märkliga flickas
klara ögon, i hvilka en stor tår glänste. Hennes
samvetsfråga: »Är det ej skamligt af oss» etc.
förföljde mig sedan oupphörligt och förföljer mig
ännu...
Då grefve Tolstoy kom hem på kvällen till
sitt hufvudkvarter från sina besök i byarna, var
han mycket nedslagen. »Jag blyges», sade han,
»öfver detta mitt arbete, som endast är palliativ.
Vi kunna ej veta, om det länder till något
verkligt gagn. Om folket skall beredas någon verklig
hjälp, måste det väckas ur sin försoffning och
höjas ur sin förnedring».
Jag anmärkte, att grefvens och hans
medarbetares personliga inflytande samt de kulturella
ändamål, som i öfrigt tillgodosågos i samband
med nödhjälpen genom spridande af folkskrifter,
upprättande af skolor o. s. v., dock måste
verksamt bidraga till folkets andliga lyftning.
»Jag predikar icke. Jag är så dålig själf,
att jag icke kan predika för andra», genmälte
grefven — och det var gripande att höra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
