Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefvens äldsta döttrar, Tatiana och Maria
(båda sedan någon tid gifta), vistades äfven för
tillfället på Jasnaja Poljana. Maria Levovna hade
varit illa sjuk och förändrats så mycket, att jag
icke kände igen henne, förr än jag hörde hennes
röst. »Minnes ni byn Pinki», sporde hon, »dit
vi följdes åt i snöstormen?» Gemensamma
minnen från hungersnöden 1892 upplifvades nu, och
hon berättade om deras fortsatta verksamhet att
lindra nöden bland befolkningen i dessa trakter.
Under min vistelse på Jasnaja Poljana leddes
samtalet upprepade gånger in på sibiriska
förhållanden, hvarvid jag använde ryska språket
för att kunna bättre återgifva karakteristiska
episoder, hvilket gjorde, att äfven grefve Tolstoy
utbytte engelskan, som förut användts, mot ryskan.
Ehuru Tolstoy fullkomligt behärskar de
moderna västerländska språken, kan likväl hans
konversation på ett främmande språk icke erhålla
samma liffullhet som på ryska. Lika
genomskinligt klar och plastisk som hans stil är i skrift,
lika tydligt och okonstladt är hans samtalsspråk.
Ehuru han, då konversationen blir liflig, talar
fort, går likväl ej ett enda ord förloradt. Han
talar icke blott med munnen utan med hela sin
varelse. Man känner, att skiftningarna i rösten,
blicken och minerna, som ständigt variera efter
innehållet af hans ord, icke blott äro attribut till
en högt uppdrifven konst, utan verkliga uttryck
för hvad som rör sig i hans inre. Äfven då hans
ord handla om helt hvardagliga saker, hafva de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
