Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Konungen i Guds namn. 13
nu överflöda av de känslor och tankar, som redan så ofta
trängt sig på dem: att denne Jesus vore den konungslige
Davidssonen, den Messias, som skulle komma. Detta måste nu
hela världen en gång höra och se; bedjande höja de mot
himmelen sitt jublande: "Hosianna! Hell, Davids Son!" Och
på det sätt, som var dem möjligt vid det helt och hållet
oförberedda tillfället, anordna de för honom ett furstligt intåg,
i det de breda över vägen icke blott kvistar av de kringstående
träden, utan även sina egna kläder.
Detta allt hade fallit sig av sig självt och helt naturligt;
Herren hade icke tillställt det festliga intåget, eller ens med
ett enda ord sökt framkalla denna hyllning. Det enda, han
själv gjorde däråt, var blott, att han just denna gång mot sin
vana icke intågade i staden till fots, utan nu, ehuru han ej
var långt därifrån, lät uttryckligen hämta en åsnefåle, för att
rida på; och för övrigt tillät han åtminstone saken att hava
sin gång, under det han hittills beständigt hade undandragit
sig sådana folkrörelser, isynnerhet allt, som sammanhängde
med den politiska, borgerliga författningen. Herren måste
dock hava någon särskild avsikt med sitt särskilda förhållande
i dag, och vilken var väl denna? Visserligen icke en avsikt,
lik jordiska människors. Han var icke den man, som mättade
sig med sådana ärebetygelser eller lovade sig någon
synnerlig fördel därav för sin sak. Han själv, i sin vanliga dräkt,
väljer att rida på en oansenlig åsna, icke på en stolt häst,
uppträder sålunda alldeles icke furstligt, utan i sin vanliga
ödmjukhet; och intet steg tager han i spetsen för den stora,
hänryckta folkmängden, för att med någon kraftåtgärd
insätta sig såsom Konung i Jerusalem, eller för att på annat
sätt gripa in i den borgerliga författningen. Icke ens glädje
fattar honom över att dock en gång finna ett förtjänt
erkännande i sitt folks huvudstad, eller över att nu äntligen
denna stad öppnade sig för mottagandet av hans lara;
fastmer ser han ännu under allt detta sten och törnen så litet
undanröjda ur folkets hjärtan (Matt. 13:20—22), att han,
då han fick staden i sikte, utbrister i tårar och beklagar den
jämmer, som snart skulle komma över Jerusalem, just emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
