- Project Runeberg -  Kristliga tal /
31

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2. Förberedelsen till den yttersta dagen. 31

således laglöshetens och tuktlöshetens överhandtagande,
kärlekens och trohetens bortdöende ända in i det innersta
familjelivet. Nuväl, mina vänner, detta allt har redan vår tid svårt
nog fått erfara, och ju närmare det lider till änden, desto
argare skall det bliva; men när var det överhuvud en tid,,
som icke var hemsökt härav, om än den ena mer eller mindre
än den andra? Äro icke tyvärr kyrkohistorien och
världshistorien fulla av sådana exempel, och vilka jämmerdagar hava
icke därigenom redan beretts mänskligheten? Men huru går
det med även dessa tecken ? Väl kallar all världen sådant
oordning och förstörelse, osalighet och förbannelse; också hava
hela familjer, kyrkor och stater, folk och konungar redan ofta
nog icke blott blivit svårt tuktade därför, utan ock gått under;
och dock tänker det minsta antalet så långt, att slutet på
allt kan vara, måste vara en världsundergång! Dessa
mänsklighetens osaliga plågor utbryta städse ånyo; isynnerhet i
våra dagar utbreder sig förstörelsen i familjerna, staterna
och kyrkorna allt fruktansvärdare, så att i alla hjärtan, om
man ock icke tillstår det för sig, en hemlig fruktan och aning
är, att något särskilt väntar oss; och dock, emedan det redan
ofta varit så, lugna sig även här åter de flesta därmed, att
det hörer till det vanliga, eviga världsloppet och skall nog
åter bliva bättre. Men huru? Om det onda, trots allt
avvärjande och hämmande, ja till en del just därigenom alltjämt
ånyo och alltjämt vidare utbryter och utbreder sig, skulle det
då icke vara en osalig världssjukdom, som slutligen bliver
för världen en sjukdom till döds, de lättrogna läkarna till
skam? Varje mänskligt regemente, vare sig det heter
stats-eller husregemente, kyrko- eller skolregemente, varje form
därav, som hittills blivit försökt, visar sig uppenbarligen
mycket för svag att undanröja den gamla frätande kräftskadan
(Jes. 8:22; 46:11; Klagov. 2:13 f.), som redan mer än en
gång fört mänskligheten till själva fördärvets brädd; och om
då åter emot all förmodan hjälp ännu en gång mellan kom mit
genom en övermänsklig makt, så har detta alltid blott varit
en tillfällig nödhjälp; varefter det gamla arga oväsendet blott
så mycket häftigare trotsar och blott i en annan form fort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free