Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förberedelsen till den yttersta dagen, 35
i hans kraft och härlighet över domen, icke med de av
fruktan jörsmäktande människorna under domen (Luk. 21:28,
36; Matt. 24: 31; 1 Tess. 4:16 f.; 2 Tess. 1: 5—7, 10).
Så föregår då vid världsdomens första annalkande, inna a
det egentliga bryter ut, en avsöndring ibland
mänm-skorna; de bäste ibland dem varda uttagna ur världen just
i nödens stund, då även de, som eljest voro besvärade av deras
allvar, medan de ännu stodo dem nära, nu helst skulle
behålla dem kvar hos sig. Och vid denna gudomliga avsöndring
tages av Guds rikes andar intet annat band i beräkning än
det e n a andeband, som sann inge 71 knyter; det heter
(Luk. 17:27—30, 34—36): två skola med varandra dela
samma bädd eller mala på samma kvarn, må således genom den
närmaste natur- eller yrkesgemenskap vara förenade, och de
skola dock åtskiljas; den ene bliver kvarlämnad i nöden, under
det den andre, som blev befunnen värdig, borttages. Ja, så
som vi se på de tio jungfrurna (Matt. 25:1 ff.) och av 1 Kor.
3:11 lf., även ibland dem, som hava samma religion och kyrka,
till och med samma inre trosgemenskap, som med varandra
bygga på den enda, sanna grunden, även bland dem sker en
avsöndring ; alla nämligen, som icke hava samlat den inre
skatt, som erfordras (Matt. 25:3 f. 8), som icke hava på den
enda, sanna grunden även upprest den enda, sanna
uppbyggeisen ur Guds rikes och Guds ords guld- och pärlskatt (1
Kor. 3:12; Upp.-B. 3:18; jämf. Ps. 19:11; 119:72, 127), ur
Kristi egen oförgängliga rikedom (1 Kor. 1:30; Kol. 2:3),
utan blott ett mänskligt snarfärdigt fromhetsverk, de måste
med sin halva och uppblandade tro bliva, där de äro, måste
med de övriga människorna genomgå denna världens
elds-doin, om de än slutligen personligen räddas från undergången
däri, därigenom att de åtminstone hava fasthållit vid trons
grund (jämf. även Ap. G. 2: 19 f.; Judas 22 f.). Allt måste
nämligen med eld saltas, även en osaltad kristendom, för att
för Gud varda antagligt (Mark. 9:49).
Men sker sådant på det ännu delvis friska trädet, huru
skall det då gå för det torra? Vem och vad I nu än mån
vara, tagen dock till hjärtat Herrens ord, som han fann av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
