Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jf. Trons kamp och lättsinnet. 55
eviga gudsgrunden, utan emedan den nya botpredikanten
gör så stort uppseende, emedan nyfikenheten kan finna
sådant som tjänar att tillfredsställa och uppegga henne.
Isynnerhet innan en botpredikant såsom Johannes har bestått
sitt prov, är man begärlig att se, om han också håller stånd
och bliver sig lik, om han icke, allteftersom han har att göra
med personer och omständigheter, alltefter yttre gunst eller
ogunst böjer sig och faller undan såsom ett rö, om han icke
här eller där i stället för sina grova kläder påtager sig en
finare klädnad. Så låter den aldrig vilande nyfikenheten
själen ej komma till någon ro, till något allvarligt
aktgivande på och uppfattande av den gudomliga sanningen; de
goda intrycken, som däremellan uppkomma, förgå alltjämt
åter eller medföra ingen rättskaffens frukt, och så var det hos
det judiska folket gentemot Johannes. Han själv bestod nu
visserligen provet alltid och överallt med en obesticklig
fasthet, fastän han hade att göra med folk av alla stånd, med
fariséer och skriftlärde, med präster, publikaner och soldater
ända upp till konungen; man kunde se det: denne är och
bliver aldrig ett rö och en hovman, och för många torde
det hava varit en verklig lust att se det; — men vad hade de
av allt sitt seende, då de icke togo de heliga sanningar, som
han lärde, så till hjärtat, att de bragte till stånd hos dem
en inre förändring, en grundlig omvändelse f Vad hade de
därav att de, hänförda av makten i Johannes’ personlighet
och ord, till och med bekände sina synder och läto sig döpas,
att de i Johannes efter de prov, han avlagt, till och med
sågo en profet? Även det var någonting fängslande, var en
högst sevärd företeelse, att efter så många århundraden
äntligen en gång åter en profet uppträdde i Israel; redan därför
var det mödan värt att gå ut i öknen; men det, vartill just
denne Johannes var sänd av Gud, att man nämligen icke blott
tanklöst skulle beskåda och beundra i honom en bild av forna
tiders profeter, utan att man villigt skulle akta på hans
särskilda uppdrag av Gud, och i allvarlig bättring rusta sig
att gå den landet hotande domen till mötes och varda
skicklig till himmelriket, det just gick och går förlorat vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
