Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Beck, Kristliga Tal,
syftar allting ifrån begynnelsen, och med avseende på den är
hela världsloppet såsom varje människas levnadslopp anlagt.
Gud vill icke syndarens död, utan han har överlämnat sin egen
Son åt denna syndens värld, på det alla genom honom måtte
kunna erhålla livet, evighetens liv, där allt gott bliver
fullkomligt gott, och timligt lidande översvinneligen ersättes.
Gud vill icke, att någon enda skall gå förlorad — därför är
han så långmodig och tålig just emot den störste förbrytare;
men ännu mycket mindre vill han, att de onda skola uppsluka
de goda, och att ens en prick av hans lag skall gå förlorad
(Matt. 5:18); därför heter det: "Så gör du, och jag tiger;
och nu tror du, att jag är såsom du (likgiltig mot gott och
ont). Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
I, som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må
sönderriva eder utan räddning" (Ps. 50: 21 f.; jämf. Habak. 1:13;
Jes. 42:14; 57:11).
Nuväl, mina vänner, gören allvar med sökandet av Gud,
ined sökandet av den sannfärdige Guden och hans sannfärdige
Son. Nöjen eder icke såsom judarne med en Gud och Kristus,
sådan lian redan blivit gjord till en antagen trosform, då
man menar, att därutöver behöver man icke gå; eljest skolen
I, lika litet som judarne, finna Guds sanning, som ligger i
det fördolda och kommer i det fördolda, utan I skolen
misskänna och förkasta den. Guds Ande och arm, Guds ord och
verk äro översvinneligt högre, rikare och mäktigare, än att de
skulle låta sig inskränkas av människotankar och
människoverk! Därför hava alla tiders sanna troende alltid måst gå
utöver de skrankor, vari människorna trott sig för alltid
hava inhägnat Guds ord och verk (Hebr. 13:13 f.; jämf.
10:32—12:2); de hava såsom pilgrimer alltid måst begära
något bättre och stå beredda att följa Guds nya anvisningar,
i stället för att blott vilja inlåta sig på den av människorna
anvisade vägen; de hava icke fått se på det, som haft
mängden och anseendet för sig, ej heller fått avskräckas av vad
ännu intet gällt, vad snarare varit en förargelse. Sådana
hava de varit, som älskat Gud och sanningen över allt och
icke blivit trötta att samvetsgrant söka och forska i Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
