Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Beck, Kristliga Tal
att taga in hos en hedning; så frivilligt lämnade
hövitsman-nen sin rang och romarestolthet å sido och medgav det eljest
så föraktade gudsfolket den företrädesrätt, som det självt så
mycket missbrukade, såsom han ock, enligt Lukas’ berättelse
(7:3—5), av några judiska äldste uttryckligen fick det
vitt-nesbördet: "Han har vårt folk kärt och det är han, som har
byggt synagogan åt oss." Men hövitsmannens egna ord visa
på en ännu djupare grund, varför han ställde Jesus så högt
och icke ansåg det tillbörligt, att Jesus skulle komma i hans
hus; såsom Herre behövde han ju blott befalla med ett enda
ord och sjukdomen skulle vika, lika visst som hans egna
soldater och tjänare lydde honom på hans ord, ehuru han blott
var en under högre myndighet stående man. Den betydelsen
hade således i hans mun benämningen "Herre", varmed han
tilltalade Jesus; han såg i Jesus en Herre, som icke var
underdånig någon annans välde, som blott behövde bjuda och det
skedde, även i sådana fall, där varje mänsklig befallning är
kraftlös, såsom här vid en sjukdom — en Herre således, som
i sig själv hade en övermänsklig, gudomlig kraft och med
densamma alldeles efter sitt eget behag kunde verka även
i fjärran, utan att röra sig från stället. 1 sådan storhet stod
Jesus nu inför denne hedniske soldats själ, och i sådan
tros-styrka hade ännu ingen, icke ens i Israel, offentligen bekänt
Jesus såsom Herre, ej heller tilltrott honom en sådan
omedelbar makt genom blotta ordet utan något yttre hjälpmedel;
ty till och med sina närmaste lärjungar måste Herren ännu
ofta bestraffa för deras klentro (Matt. 8:26; 14:31; 16:8),
och de hade ännu att lära sig mycket och lära sig utav med
mycket; innan de i gärning och sanning kunde fasthålla den
bekännelsen: "Du är Messias, den levande Gudens Son!" Och
vad de andra i Israel angår, så dröjde det ännu länge, innan
de visste att säga något mera om Jesus, än att han var
Johannes Döparen eller Elias eller en av profeterna (Matt. 16:
13—16; jämf. 17:16—20).
Denne hedniske soldat stod sålunda på den tiden ensam
i världen med sin tro, och därför förundrade sig ock Jesus
själv, ehuru han i det avseendet var ganska sparsam — blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
