Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Beck, Kristliga Tal.
böja sig och tillstå: Ja, tron är styrka och icke svaghet! Till
tro hör mera än att blott göra sig en hastig tanke och
föresats om Guds hjälp och säga: "Därom vill jag vara fast
besluten, och så skall det med Guds hjälp gå!" Ty det går dock
icke, såsom man tänker och föresätter sig — och huru står
det då till med tron? Du måste begynna med självberedelse,
imian du ens kan lägga första grundvalen till den rätta tron
uti dig; du måste först lara förstå och tro, huru det icke går,
måste inlära gudsspråket (Jes. 55:8 f.): "Mina tankar äro
icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar; nej, så
mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock
mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än
edra. tankar." Detta hör också till tron och till trons själva
begynnelse och grundval.
Men ej heller så går det, ej heller det förhjälper till den
sanna tron, att blott ur Skriften utleta berättelser om under
av gudomlig hjälp och så göra sig den mening, att, om detta
är sant, som man dá berömmer sig av att tro, så måste även
flen nu just föreliggande nöden som snarast bliva avhulpen, om
ock på underbart sätt, såsom t. ex. i dagens text skedde med
hövitsmannens tjänare. Ja, inånga vilja redan, innan de tro,
se hjälpen; mena sig hava rätt att framför allt själva bliva
hulpna, för att först därefter tro. Men, mina vänner, framför
allt står den rätten, vilken tillkommer Gud såsom Gud ; därför
har tron sina lagar och plikter, och sedan först komma dess
rättigheter; och trons grundlag är: Du måste tillbedja och
anropa Gud såsom din och all världens H erre, du själv skall
icke varå herre över hans hjälp, får icke så att säga vilja*
ställa uppgifter på Gud, huru han skall göra, det, varvid då
sådana tankar plåga dig: "Månne Gud skall veta att göra det?
Månne han skall kunna eller vilja det?" Det kallar Skriften
att fresta och vanära Gud. En människa av värde ärar du
och vinner genom förtroende, genom misstroende avlägsnar du
henne från dig; och den ende Guden och Herren över allt
är du skyldig ett oinskränkt förtroende; Gud måste du tilltro
en vishet, en godhet och makt, som gör allt rätt, om den ock
(/år tillväga på annat sätt och måste gå tillväga på annat sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
