Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15, Jesus, satans övervinnare. ] 75
kunde fördraga storheten av hans ord och gärningar utan med
förargelse utropade: "Är då denne icke timmermannen.
Marias son ? Vad är det för en vishet, som har blivit honom
given? Och dessa stora kraftgärningar, som göras genom
honom, varifrån komma de?" Men han hade i sitt ringa
hantverkarestånd fört ett inre liv med sin Fader i himmelen och
i det fördolda samlat sig en skatt av gudomlig vishet och
nåd (Luk. 2:40, 49—52). Så framträdde han nu i dag ur
sin trettioåriga stillhet mitt ibland de folkskaror, som
omgåvo Johannes Döparen vid Jordan (Luk. 3:21), men icke
för att utan vidare uppträda såsom Profeten och Guds Son;
utan den större kom till den ringare för att även låta sig
såsom allt folket döpas. Han ville uppfylla allt, vad till
rättfärdighet hörde; och till rättfärdighet hörde för Jesus
Johannes’ dop, emedan det var från himmelen av Gud, och
icke av människor (Matt. 21:25; Luk. 7:29 f). Visserligen
skulle det icke varå och kunde icke för honom vara ett
bättringsdop, ty han hade icke såsom andra några synder att
bekänna; men Johannes döpte icke blott till bättring, utan
även till ett vittnesbörd, att himmelriket var kommet hart
när (Matt. 3:2), och till detta vittnesbörd från himmelen
skulle och ville han, som var himmelrikets Begynnare,
offentligen säga Ja och Amen. Därföre böjde sig Jesus under den
ringares dop; men därföre upphöjde honom ock Gud vid
själva dopet, gav honom å sin sida genom ett synligt
andetecken och en hörbar stämma från den öppnade himmelen
vittnesbörd, att denne Människoson var hans Son, vilken-han
älskade, och att denne skulle döpa med den helige Ande (Matt.
3: 18 f.; Joh. 1:32 f.).
Därmed var då även Jesus själv av Gud kallad, att nu gå
till sitt eget himmelska ande- och riksverk; han tog icke själv
makten därtill, tvärtom var och förblev det en orubblig lag
för honom, att ingenting göra av sig själv, utan blott vad
Fadren visade, gav och bjöd honom (Joh. 4:34; 5: 19 f., 30,
36; 12:49; 17:4). Men innan han gick till sitt verk, begav
han sig ännu en gång ur folkvimlet in i stillheten, i öknens
djupaste stillhet, där blott vilda djur levde, såsom Markus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
