Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Beck> Kristliga Tal
tid är ljuset ibland eder; vandren, medan I haven ljuset, på
det att mörkret icke må få makt med eder" (Joh. 12: 24—26,
31, 35 f.). Och vid sitt tillfångatagande gör han själv, vad
han förut aldrig gjort och aldrig sedan gjorde: majestätiskt
träder han inför den beväpnade skaran, majestätiskt säger
han: "Det är jag", så att hela skaran vek tillbaka och föll
till marken; men såsom en blixt var det åter förbi, varefter
han såsom ett värnlöst lamm lät sig bindas, och strax för
den i köttskraft upplågande Petrus framställer sitt verk (Joh.
18:4 ff.). Återigen, då han stod inför översteprästen, folkets
äldste och hela rådet, bekänner han sig offentligen och på
det högtidligaste såsom Guds Bon, vilken de skulle få se
komma såsom domare (Matt. 26:59 ff.); så öppet och rätt
fram hade han förut icke gent emot den otrogna världen
vittnat om sin gudomliga höghet, hade till och med förbjudit de
sina att säga, vad de visste därom (Matt. 16: 20; 17: 9); men
nu framträdde han gentemot folkets överste i sin gudomliga
domarehöghet — nu, då han såsom anklagad stod hjälplös inför
den andliga domstolen och denna blott väntade på en sådan
bekännelse för att gå honom in på livet. Likaså inför den
världsliga domstolen, inför Pilatus, där dödsdomen berodde
på frågan, om han vore en konung, där förklarar han sig
öppet vara det, och låter de råa soldaterna, Herodes och hans
hovfolk, driva konunga-hån med sig (Luk. 23:1 ff.; Joh.
18:37; 19:1—3, 12—16), medan han förut, då folket på
allvar ville göra honom till konung, alltid hade dragit sig
undan.
Sen, mina älskade, så handlar Herren själv efter de
särskilda omständigheterna; just då, när hans ställning i det
yttre hade ett särskilt ringa utseende och var som farligast,
då det var att frukta, att hans egna för hans ringhets skull
kunde bliva svaga i tron, och det däremot icke var att frukta,
att man kunde draga hans höghet in i det yttre och
världsliga, just då uppenbarar han särskilda yttre höghetstecken,
dels inför de sina, dels inför världen, medan han under
vanliga omständigheter icke gör det. Därav må de först lära,
vilka äro så hastiga, att av allt, vad de om Herren läsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
