Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Herrens nattvard. 211
till Fadren vill utgiva honom, på det han måtte föra in livet
i världens död; barnalydnad mot Gud är för honom en mat,
icke en börda; därav lever han, även i döden. Och just
därigenom, att han så helt och hållet överlämnade sig i Guds vilja,,
även nu, då han skulle dricka den bittraste kalk,
förhärligade han Gud, och därför förhärligade Gud honom åter;
Guds vilja var, att försona världen med sig själv (2 Kor.
5:18 f.), och åt denna vilja of rade sig Jesus fullkomligt
med själ och kropp; därigenom vann Guds härlighet rum i
honom, så att den med sitt ljus och liv ingick i honom.
Därför, sedan i hans själ den sista offerhandlingen redan var
beslutad, säger han: "Nu är Människosonen (människan Jesus)
förhärligad, och Gud är förhärligad i honom; är nu Gud
förhärligad i honom (är Människosonen fullkomligt öppen för
Guds härlighet), så skall ock Gud förhärliga honom i sig^
själv (skall upptaga Människosonen i sin egen, eviga
livshärlighet), och han skall snart förhärliga honom" (Joh. 13: 31 f.).
Så tränger Jesu blick genom det inbrytande mörkret in
i den gudomliga härligheten; men vid detta inblickande in i
den ljusa evigheten överlänmar han sig lika litet åt hänförelse,
som han vid blicken på det närmaste, sin lidandes natt,
överlämnar sig åt vemod. I upphöjd storhet behärskar han glädje
och smärta, och tänker på den uppgift, som ännu föreligger
honom: att sörja för, att han även efter sin bortgång måtte
såsom förhärligad Människoson förbliva i beständig, levande
förbindelse med de sina. Han hade redan långt förut sagt,
att han var kommen från himmelen i köttet för att giva de
sina det eviga livet, och detta icke blott för anden utan även
för kroppen, så att han skulle uppväcka dem på den yttersta
dagen (Joh. 6:40) och de undfå en odödlig, härlig kropp.
Därför skulle han utgiva sitt eget kroppsliv (v. 51), som icke
var ett onyttigt, förgängligt, andelöst kött såsom vårt, utan
i sig hade den levandegörande Anden (v. 62 f.); och detta
skulle han göra till en verklig eller väsentlig spis, som
förbliver och verkar in i evigheten (v. 55 f., 27).
Detta gör han nu i dag, då han går att utgiva sin
lekamen för att stifta det nya förbundet, vars gåva är det eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
