Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Beck, Kristliga Tal.
så att Guds lagar bliva levande plantor i hjärtat; och
därunder måste människan utstå iniånga och svåra strider mot
sig själv, måste med Guds hjälp sönderkrossa en klippa i
sitt hjärta och utrota törnena, lustarna och omsorgerna om
det, vari människorna efter sitt naturliga sinne sätta sin
rikedom, sin ära och sin tycka. Och därför, emedan det först
måste avvinnas vår natur genom uppriktig förödmjukelse
under Gud, emedan man måste skära in i sitt eget kött,
därför är det så få, som utan egennytta och partiskhet hålla
troget och heligt på. sanning och rättfärdighet och följa dem
efter. Ja, just sådana sannfärdiga och rättfärdiga kunna
minst räkna på varaktig gunst och nåd, så att man giver dem
vad deras rätt är och troget älskar dem; ty de måste allt för
ofta med ord och handling uppträda emot andras osanna och
orättfärdiga väsende, emot deras berömmelse och deras nytta,
och så kan till slut allt på en gång stå i eld och lågor emot
dem.
Visserligen vilja icke flertalet människor avsiktligt hylla
osanningen och göra orätt; men ännu mindre vilja de göra
sanning och rätt på bekostnad av det egna, så att de därunder
måste lida och försaka egen fördel. Så länge det icke därhän
kommer, giva de visserligen det goda och den rättfärdige rätt,
ja de kunna hava ett välbehag därtill; men om de en gång i
sin stolthet blivit förolämpade, blivit, om ock blott förment,
kränkta till sin ära, lidit intrång i egen nytta och njutning
— sådant måste ofta inträffa, men kan dock icke beaktas
av rättskaffens gudsvänner — ja, då besinna de ej längre,
vem de hava framför sig. De fördraga icke ett sådant
rättskaffens sinne, som, för att varå det högsta och heligaste till
behag, icke har anseende till deras person; en sådan
sannfärdighet och rättfärdighet, som icke skonar vad som är
människornas hj ärteskatt, blir ett törne i deras ögon, och då gäller
det: -’"Hjälpe vad hjälpa kan!" Då måste vad som är gott
och sant göras till ont och orätt, så att man kan förkasta och
anklaga det; och vad man eljest blott gör bruk av gentemot
det onda och använder däremot, det måste nu snos och vridas
emot den rättfärdige, för att kunna fälla honom och undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
