Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Beck, Kristliga Tal
nåde de icke; hela detta höga råd och folket, som det ryckte
med sig, bestodo icke av djävlar, utan av natur-människor,
sådana de äro om varandra blandade ibland kristna, judar
och hedningar. Flertalet vill just ej det onda, men ej heller
allvarligt det goda, så att man skulle göra sig möda därför;
och så ryckes man med än till det ena, än till det andra,
än till det goda, än till det onda, men alltid snarast och
starkast till det senare; varemot de, som i det goda stå
framom de övriga, ej äro många, kunna föga uträtta och bliva
vanligtvis själva svaga och fruktande, när en gång
egenkärlekens och egennyttans ström bryter lös. Ty gentemot de
bättre finnas även andra, som stå framom i det onda och
som särskilt äro däruti övade, äro syndare och skrymtare
framför andra, såsom en Judas och en Kaifas; sådana
människor bliva särskilda verktyg för mörkrets och lögnens makt,
och ställa sig vid lägligt tillfälle i spetsen, rycka de övriga med
sig, längre än dessa själva tänka och vilja; ty de ondskefulla
veta att fatta den övriga mängden i dess sköte-synd, i dessi
egenkärlek och egennytta, varigenom all dess kärlek till det
goda blir oren, partisk och feg.
Så hade det gått med avseende på Herren. Då han ännu
var en tolvårig gosse, var allt för honom, lärare och åhörare
förundrade sig över hans förstånd; och från hans långa
vistelse i Nasaret förmäler evangelisten, att han även hos
människorna fann alltmera nåd, fastän han icke sökte den. Men
vad lära vi därav, om vi därmed sammanställa vad som följde
efteråt ? Månne det, att människogunst vore ett särskilt gott,
vartill sanningen och rättfärdigheten finge taga hänsyn,
varpå de finge räkna och bygga? Ingalunda! Herren fann nåd
hos folket i Nasaret, så länge han såsom stilla lärjunge
harmlös levde och arbetade ibland det; och ännu vid hans första
predikan, så länge han talade om Herrens nådefulla år och
om Guds löftens uppfyllelse, heter det uttryckligen: "Och de
gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de
nådens ord, som utgingo från hans mun". Men när det med hans
tal tog den vändningen, att han framhöll för dem en profets
obestickliga allvar, hurusom denne icke ens finge söka böhaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
