Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Beck, Kristliga Tal.
Detta är den nåd, som Gud giver de ödmjuka, den stora,
dyra gåva, som icke med någon konst eller fräck
självupphöjelse kan ersättas. Världen är en stor grav; hela
mänskligheten ifrån den förste till den siste ligger innesluten däri
och begraves däruti med alla sina goda och dåliga
bemödanden och ansträngningar, planer och förhoppningar.
Rättfärdiga och brottslingar, visa och dårar, starka och svaga — alla
omslutas i stum vanmakt av den stora världsgraven; blott om
en enda i hela människosläktet kunde det sägas: "Han är icke
här, han är uppstånden, såsom han hade sagt"; blott denne
Ende har ur världsgraven framfört i ljuset livet och det
oförgängliga väsendet — varefter de ädlaste människor förgäves
längta och sträva, om de icke, lika väl som de ringaste bland
människorna, söka och mottaga det hos denne Ende såsom en
nää, en oförtjänt gudsgåva.
Att genom förödmjukelse föra oss därhän, är det mål,
vartill allt i världen under Guds mäktiga hand måste leda
och tjäna, emedan blott förödmjukelsen under den gudomliga
nåden kan föra människorna tillbaka till livets ursprungliga
sanning, höghet och härlighet, vilka genom vår lögnaktiga
självupphöjelse hava förvandlats till ett tomt sken och till
en verklighet, som för oss medför de mest förödmjukande
erfarenheter. Hela världsloppet och vårt eget levnadslopp
går därför ut på att vara en ödmjukhetens övnings skola.
En obetvinglig makt och en outgrundlig vishet omgiva oss
uppe i himmelen och nere på jorden; och gå vi än i vår
självtillräcklighet förbi de alldagliga företeelserna av denna
storhet, så uppenbarar hon sig dock tid efter annan i så väldiga
slag, att även det ytligaste, halsstarrigaste sinne genombävas
av en känsla av sin ringhet och obetydlighet, av en känsla
av sin självupphöjelses vanmakt och av en aning om
sanningen av det ordet: "Gud står emot de högmodiga".
Men även de bästa människor, såsom lärjungarne, och
särskilt de, måste in i ödmjukhetens skola, för att det eviga
livets nåd skall finna ingång hos dem. Detta förklarar, vad
lätt synes oss anstötligt och dock så ofta förekommer,
nämligen att just ädlare själar, som redligt och allvarligt, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
