Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22. Glädjens födelse. 253
strimmad, då han, detta mäktiga sanningsvittne, om vilken de
hade hoppats, att han skulle förlossa Israel, var gravlagd i
jorden (Luk. 24:19—21), då måste det förekomma dem, såsom
om deras liv hade utslocknat, såsom vore det ute med all
gudomlig sanning på jorden; de kunde därför blott gråta och
jämra sig, under det världen gladdes, att den äntligen blivit
kvitt den besvärlige mannen. Men en liten tid ännu och
bladet skulle vända sig. "I skolen bliva bedrövade, men eder
bedrövelse skall vändas i glädje." Just det, som gjorde dem
så bedrövade, skulle bliva för dem en källa till glädje, i det
de återfingo honom, utan vilken det ej mera gavs för dem
någon sanning och någon glädje i världen: "Jag skall se eder
åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall
taga eder glädje ifrån eder!" Just deras smärta gjorde dem
värdiga och skickliga till en glädje, som den glada och sorgsna
världen icke känner: en oförgänglig glädje, så fast grundad i
deras hjärtan, att ingen mänsklig makt kunde rycka den ifrån
dem. Visserligen förblev deras väg genom världen tyngre
och svårare än någon annans, men även under bedrövelserna
fortvarade dock i apostlarnes hjärtegrund en glädje i Herren,
varigenom de allt övervunno (Ap. G. 20: 24; Fil. 2:17; Rom.
5:3 ff.) ; det var en glädje, som väl ännu alltid måste strida
mot det som ville bortrycka den från hjärtat, men glädjen
blev dock övermäktig.
Så hade det icke varit för dem, innan ännu Herren togs
bort ifrån dem; då växlade hos dem, såsom hos andra
människor, glädje och sorg, hopp och fruktan. Vadan nu denna
stora förändring efter Kristi återseende? De återfingo
därmed icke blott, vad de redan förut hade av Herren; de fingo
ock något nytt av honom, ja de själva blevo nya människor,
såsom även Herren efter uppståndelsen kom till dem såsom
en ny människa. Han tillhörde nu ej mera världen: han hade
avklätt sig det jordiska livet för att ingå i himmelens
förklarade liv, ja i Guds egen härlighet, såsom den fulländade
gudamänniskan (Joh. 17: 1, 5). Därför säger han till de sina vid
återseendet efter uppståndelsen: "Jag far upp till min Fader
och eder Fader, till min Gud och eder Gud". Därmed hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
