- Project Runeberg -  Kristliga tal /
276

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276 Beck, Kristliga Tal.

som har låtit oss pröva så mycken och stor ångest (nöd och
olycka), du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen
ur jordens djup" (Ps. 71:19 f.). "Jag åkallade Herren i
min ångest (i min nöd) och ropade till min Gud" (Ps. 18: 7).
"Om ock min väg går genom ångest (genom nöd), så
behåller du mig vid liv" (Ps. 138: 7). "När min ande är i ångest
(försmäktar i mig), är du den som känner min stig" (Ps.
142:4). Och i Nya Testamentet föres samma språk, även
av de modigaste och eldigaste troshjältar, såsom en Paulus;
även där heter det: "Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke
utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa" (2 Kor. 4:8).
"Vi vilja i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken
ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest" (2 Kor.
6:4 f.). "Vern skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek?
Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse? Nej, i allt
detta vinna vi en härlig seger (icke: "av allt detta hava vi
intet att erfara", eller: "vi fråga ej efter sådant", nej, vi
övervinna däri, och detta går genom yttre och inre strid) genom
honom, som har älskat oss" (Rom. 8:35, 37).

Så, låten då icke vilseleda eder, I anfäktade själar, i
avseende på Guds kärlek och tron, då I finnen, att så mycket i
världen möter, som oroar och ängslar eder, som gör eder ande
och edert hjärta beklämt; tagen det icke såsom ett tecken, att
eder tro är oduglig och att I icke mera fån trösta eder av
Guds kärlek. Det är visserligen svaghet och icke styrka, men
en svaghet, som — om vi också ej vilja tillstå densamma
för oss själva — är människonaturens, syndarenaturens
allmänna lott, och som just därför låder vid oss, på det vi icke
måtte ’berömma oss av oss själva, utan söka vår styrka i
Herren Gud, emedan han allena har livet och makten i sig
själv. Vid vår svaghet skall framför allt visa sig, om vi
äro sanna och uppriktiga eller falska och lögnaktiga; om vi
i fåfängligt högmod förneka vår naturs svaghet, på ett
hycklande sätt dölja den och uppblåsa oss själva, såsom vore vi
de starka, vilka vi icke äro, eller om vi låta jörödmjuka oss
genom den naturliga svagheten, så att vi anse oss sådana vi
äro, och hålla oss till Gud sådana vi äro, såsom de där icke i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free