- Project Runeberg -  Kristliga tal /
288

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288 Beck, Kristliga Tal.

svåraste, försakar och offrar allt, vad människorna akta
såsom kärast, högst och ärofullast, vars ägande ingen
jordens makt kunnat beröva honom eller undanhålla honom i
hans andestorhet och under-kraft. Hänföra människorna allt
till det jordiska, till denna värld, så hänförde han allt till det
himmelska, till en evig värld. Att Fadren i himmelen
älskade honom, hörde honom och lät sig höras av honom,
gav honom att skåda och göra hans gudomliga verk och att
äga hans härlighet, att i himmelen någonting väl belönas,
att i himmelen är glädje över något, att i himmelen ens
namn är skrivet och en skatt samlas, att himmelriket
kommer en nära och att man inkommer i detsamma, bliver
stor och rik däruti — däri levde hans själ, det lärde han med
sitt tal, det predikade hans vandel, därför stred och dog han
med orubblig övertygelse, att det var vägen till Fadren i
himmelen, segerns väg genom världsdöden till evighetens Uv,
uppsvingandet från jorden till Guds tron.

Och gives det något naturligare (om man så får säga),
än att det så måste varå, att man skördar vad man sår,
att lika kommer till lika? Är det icke naturligt, att det,
som av jorden är och för jorden lever, kommer till jorden,
och skulle det icke vara lika så naturligt, att det, som av
himmelen är och för himmelen lever, kommer till
himmelen? Måste icke den människa, som i sitt jordiska sinne
hänger vid denna förgängliga värld, tjänar henne med kropp
och själ och därutinnan fördärvar kropp och själ, måste icke
en sådan även hava sitt livs utgång i den förgängliga
världen, däri finna sin grav och sitt döds-arv? Och däremot,
om en människa såsom Jesus i himmelsk Ande oförryckt
håller själ och kropp riktade mot himmelen och övervinner
bannet av det jordiska, det förgängliga, lever i det
oförgängliga med sitt livs hela gärning och med sitt sinnes hela
sanning och med sin kropps hela hängivande — kan och får
hos en sådan människa döden uppsluka livet, det
förgängliga uppsluka det oförgängliga? Vore ej detta själva
onaturen? Måste icke omvänt efter den naturligaste lag och
efter all rättfärdighet hos en sådan man livet bryta igenom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free