Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-814 Beck, Kristliga Tal.
måtte förhjälpas till Guds sannings ljus, och på det att de
måtte bliva barn av detta ljus. Över hela världen utgår från
det gudomliga ordet kallelsen: "8tå upp, var ljus! Ty ditt
ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig" (Jes.
•60:1).
Vi hava redan Guds underbara ljus framför oss, dagen
lyser oss likasom i ansiktet; ty Guds ord kallar oss och talar
med oss från skolan ända till dödsbädden, oupphörligt
framhåller det för oss sitt ljus, som det vill införa i varje
människas hjärta. Finnes det då någon undskyllan, om vi
förbliva i mörkret? Och vad förer mörkret av sig själft med
sig? Att man sover. Vad är däremot ljusets naturliga
verkan ? Att man är vaken. Befinner du dig nu i sovande
eller vakande tillstånd f I viss mening råder väl en allmän
vaksamhet i världen: man vakar för sin kropp, för gods
och penningar; härutinnan bevarar man sig sorgfälligt för
skada; likväl kan man icke med all sin vaksamhet förhindra,
att allt på en gång går förlorat (1 Tim. 6:7). Men vi
hava någonting mycket dyrbarare att bevara: en själ, som
överlever kropp, gods och penningar, en själ, som icke är
skapad blott för en värld, utan för Gud och hans eviga rike,
och som dock till sin eviga del så lätt tager skada i en värld,
vilken är stadd i det onda, i mörkret. Ja, var och en av
oss är redan skadad till sin själ genom sorglöshetens sömn.
Var och en har en skötesynd hos sig till och med redan dä,
när han börjar veta, att han har en själ. I världen göres
man icke uppmärksam på själens stora värde och dess stora
fara. Där insöver man varandra ömsesidigt och kvarhåller
varandra i säkerhet, såsom om det icke funnes någon
själsfara, blott faror för kropp, ära och gods; där smickrar och
hycklar man, såsom vore vi ännu friska och oskadade till
själen. Däremot är Guds ord, och blott detta, en trogen
vän: det väcker oss och upptäcker för oss våra själsskador,
visar oss våra själsfaror, i det att det lärer oss känna synd och
förförelse, dom och evighet; det säger (Ef. 5:14): "Vakna,
upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall
Kristus — icke döma dig, utan — lysa fram för dig" och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
