Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30. Jesu Kristi kärlek till syndare. 339
hans trogna förhålla sig mot synd och syndare, och det sätt,
varpå människorna i allmänhet göra det? Åtskillnaden är
helt enkelt densamma, som redan i gamla Testamentet
angives (1 Sam. B. 16: 7): En människa ser på det som är för
ögonen; men Herren ser till hjärtat.
Herren ser till hjärtat — därför bestå icke inför hans
blick människorna med deras dygd och rättfärdighet. Han
finner dem invärtes icke goda, såsom de i det yttre ställa
sig; utan han säger till dem: "I, som ären onda!" Han pä
minner om synd icke först då, när det kommit till mord och
stöld, då synden blivit uppenbar såsom last och brott; utan
han går till dess källa och säger: "Varföre tanken I ont i
edra hjärtan?" Den som bär agg till sin broder och vredgas
på honom eller utövar hätskhet och ondska mot honom, den
som ser på en kvinna till att begära henne, den för vilken
det lilla ordet ja icke förbliver ja, och nej icke nej — honom
framställer han icke såsom upphöjd över mandråparen,
äktenskapsbrytaren och menedaren, prisar ej heller den förre
såsom lycklig eller beklagar blott den senare såsom olycklig;
utan han sammanställer dem båda såsom till väsendet lika,
av ett ont, fördärvat släkte, emedan ont sinne och onda verk
så naturligt höra tillsamman som frö och frukt, som källa och
utflöde, som grund och följd. Likaså äro allmosor och
välgärningar, böner och yttre gudstjänst, fastor och
återhållsamhet ännu inga bevis, att människorna själva äro goda,
om de ock än så mycket prisas av andra; Herrens öga ser
fastmer på vad människan i det fördolda är och verkar, om
hennes barmhärtighet, fromhet och återhållsamhet är skild
från världsväsende, förbliver för människor obemärkt och
riktad mot det i Gud fördolda livet; blott vad människan
i Gud är och verkar är i sanning gott, emedan utan Gud intet
gott finnes i världen; vad helst människan eljest gör av sig
själv, gör efter andra eller gör såsom föresyn för andra,
det är dock — må det kallas än så gott — en skenbild, som
blott bedrager människorna, vilka se på det som är för
ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
