Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31. Blicken in i det osynliga. 353
känna eder eller förneka eder inför Guds änglar", inför dessa
det gudomliga majestätets högsta maktbud, vilka hava att
utstöta utur mitt rike den jag förnekar och att införa i
himmelens härlighet den jag bekänner. Lären dock av den heliga
Skrift att lyfta edra ögon och tankar upp över denna lägre
värld; och menen ej, att hela Guds skapelse med alla dess
skapade väsenden och verk vore innesluten inom jordens och
dess bebyggares trånga krets, att intet levde och timade av
högre art, än vad I med edra sinnen förnimmen i denna
stoftets värld, och att intet högre väsende funnes emellan oss,
dödliga syndare, och den odödlige, helige Guden. Redan
himmelen, som vi hava inför våra ögon, är full av Guds
härliga verk; och från himmelen, såsom det högre, måste vår
jord, såsom det ringare, mottaga allt sitt ljus och liv. "I min
Faders hus", säger Herren, "äro många boningar’7 (Joh. 14:
2), och dessa äro lika så litet tomma som våra jordiska
boningar; Skriften talar om stora härar eller skaror, som Gud
skapat i himmelen såsom på jorden, och säger: "Himmelens
härskara tillbeder dig" (Nehemja 9: 6; 1 Mos. B. 2:1; 32:1 f.;
Ps. 148:2). De jordiska folkmassorna äro gent emot Guds
vida världsområde att akta såsom en droppe från ämbaret
och såsom ett grand i vågskålen; och profeten bjuder oss
därför att upplyfta våra ögon mot höjden för att få ett begrepp
om Guds förmåga och starka kraft, som är ojämförligt större
än all jordemakt och jordeprakt (Jes. 40:15, 17 f., 22—26). Om
himmelen säger Herren själv (Matt. 5: 34 f.; jämf. Jes. 66:1):
"Den är Guds tron"; om jorden däremot: "Den är hans
fotapall", blott underlaget, den lägsta marken, varpå hans
fotspår avtrycka sig, de yttersta spåren av Guds storhet —
under det i himmelen, såsom av en oändligt finare och andligare
art än vår grova jord, hela Guds riksmajestät uppenbarar sig
i sin högsta glans såsom en konungslig tronglans. Där är
Guds skapelses allraheligaste, vi äro blott i en yttre förgård;
där uppe i Guds närmaste närhet är intet dött och tomt, utan
ett mycket rikare och fullkomligare liv än här nere, där
svaghet av allehanda slag, sjukdom, fördärv och död äro hemma,
och därinom vill dock du, ringa, högmodiga människa, be-
23. Beolt, Kristliga Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
