Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32. FörUindelsen emot sann kristendom. 363
mästare; när han därpå hänvisar dem till sin läras egentlige
upphovsman, till Gud, och till den gudomliga kunskapsvägen,
och när han ännu en gång förklarar för dem sin så illa
upptagna sabbatsgärning såsom ett läkareverk, som går framför
det utvärtes sabbatsfirandet, då ana de väl, att han dock
måste vara den verklige Messias, den sanne Kristus; men
tanken på hans yttre härkomst avleder dem åter från rätta
spåret. När Jesus dock vidhåller sin gudomliga härkomst,
men om dem däremot ånyo (jämf. 5: 37) säger: "I kännen icke
den sannskyldige Guden" — då känna de sig träffade i vad
som gällde för dem såsom deras högsta ära, eftersom just
de allena bland alla folk hade kunskap om den sanne Guden
och därtill också hade i sin stad hans enda tempel; i sitt
innersta upprörda hade de varit färdiga att gripa Jesus,
men den osynliga makten hos honom, som bestämmer
mognadens tid så för det goda som det onda, gjorde det ännu
omöjligt för dem. Emellertid voro många av de främmande
festgästerna vänligt stämda emot Jesus, så att de höllo honom
för Messias, dock icke av inre övertygelse om hans läras
gudomlighet, utan på samma sätt blott av yttre grunder,
emedan han gjorde så många tecken. Men på det Jesus icke
måtte vinna vidare mark ibland folket, trädde fariséerna
hastigt tillsammans med prästerskapet till en råds för samling,
och rättstjänare avskickades för att å ämbetets vägnar fängsla
Jesus i templet (Joh. 7:32).
Så, mina älskade, stodo sakerna, så jäste och kokade det,
så svallade vågorna upp och ned omkring Herren, då han i
dag med alltid samma stilla lugn uttalade orden: "Ännu en
liten tid är jag hos eder, sedan går jag bort till honom, som
har sänt mig; I skolen då söka efter mig, men I skolen icke
finna mig; och där jag är, dit kunnen I icke komma". Han
tänker icke på sig, på sin egen räddning ur mördarehänderna,
utan på de honom omgivande förblindade människornas
räddning; han blickar in i den tid, då hjälp ifrån Herren
skulle bliva dem av nöden och de förgäves skulle söka därefter,
medan den nu förgäves erbjöds dem av honom. Till och med
den uttryckliga påminnelsen, att de ännu blott hade en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
