Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83. Begäret efter tecken. 375
döma honom; han ivrar utan anseende till person, evad han
hade att göra med sin Petrus eller med en skriftlärd; och
emedan han själv var alltigenom sanning och var kommen
i världen för att vittna om sanningen, för att upprätta Guds
tillbedjan i sanningens Ande, så träffar hans iver just skarpast
de fromma, som icke äro eller vilja vara i sanningen och efter
sanningen, som ställa sina äldste och sina äldstes stadgar
över sanningen. Detta är den sannings-nitälskan om Gud,
som har förtärt honom (Joh. 2:17, 19); därför gav han sitt
liv i överjordiskt tålamod, men trogen mot sanningen, trogen
även i den största smärta, som för den Sannfärdige kunde
givas: att lögnare och skrymtare dömde honom såsom falsk
lärare, såsom falsk Kristus, såsom falsk konung.
Så, mina älskade, är den sanne Kristus beskaffad, så
uppträder i världen den sanna kristendomen, vars enda
förebild han är. Och se vi ännu vidare därpå, att Herren
förnekar de skriftlärde och fariséerna varje av dem önskat tecken,
så skall även detta hans uppförande lära oss mycket, som
den nuvarande kristendomen misskänner och slår i vädret.
Man skulle dock tro, att om Jesus skall och vill vara den,
som med krafter och under och tecken bevisats vara Guds
Son (Ap. G. 2:22), så borde han då åtminstone icke hålla
tillbaka, när man uttryckligen väntar detta bevis av honom;
när just de anseddaste och inflytelserikaste personer skulle
rätt grundligt övertygas eller åtminstone vederläggas; när
även allt folket står i spänd väntan därpå, så att det ser ut
såsom om det skulle hava medfört ett övermäktigt intryck.
Men just då drager han sig undan och låter det se ut, som
om han just icke alltid kan, så som han vill; som om han
gjorde för mycket av sig själv och vore större med munnen
än med gärningen; som om han vore en egensinnig, nyckfull
man, vilken aldrig vill vad andra vilja, och icke vill just
det som mest verkar, det som kunde mest uträtta — en man,
som aldrig rätt vill offentligheten, aldrig inlåter sig med
andra, vilka dock även betyda något, ja vilka kunna giva utslag
i saken. Så måste visserligen de flesta nutidens kristna döma
över honom, om de ärligt skulle jämföra sitt tänkande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
