Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37. Livets väg. 427
aldrig kan jag ersätta honom det. Detta är nu idel nådelagar,
mina vänner, lagar, sådana de utflyta ur nådens egen natur,
lagar, vilka även den svagaste människa kan hålla; därmed
sker begynnelsen på vägen till livet: det är porten, genom
vilken man inträder på vägen.
Men just denna port tyckes människan så trång, ja, hon
är det ock, såsom Herren själv säger; ty förr än en människa
på allvar, icke blott till skenet, beder om nåd, måste hon
hava kommit långt ned; däremot reser sig så mycket uti
oss, så att det till och med för en missgärningsman, en
förbrytare, vanligen är det sista medlet, han tillgriper.
Människans hårdhet i synden måste uppmjukas, och hon måste
förtvivla om sitt liv, innan hon allvarligen utbeder sig livet
såsom en nåd och tackar därför såsom en nåd. Därför låta
de flesta människor det hellre komma till det yttersta, än de
överlämna sig åt Gud på nåd och onåd. Vi vilja gälla något,
icke blott i världen, utan även gent emot Gud, men gent emot
nåden måste allt det gälla såsom intet, som för oss gäller
så mycket; då måste vi, trots allt vad vi äro och hava, dock
känna oss såsom fattiga, det vill säga: såsom sådana, för
vilka det för det sanna livet oundgängligaste fattas, vilka
först såsom allmosa, såsom nådeskänk måste undfå det av
Gud. Vi vilja leva och dö med gott mod, så mycket som
möjligt hålla oss uppe i glädje och gott hopp; därför
sysselsätta vi oss icke gärna med vad som fattas oss och med våra
felsteg, vi halka så lätt som möjligt förbi vår synd, förbi
döden och vad därefter kommer, och alltjämt på nytt bereda
vi oss så hastigt som möjligt någon tröstegrund. Skola vi
däremot söka tröst av nåden, så måste förut all självisk tröst
och världströst göras om intet, så att av livets glädje blir ett
hjärtelidande; synd, död, evighet, som vi eljest taga så lätt,
måste trycka oss, så att det går oss till hjärtat, så att vi
känna och erkänna, att i hela världen intet finnes som kan
hjälpa oss, att vi utan syndernas förlåtelse gå förlorade.
Då föresäges icke blott och eftersäges, utan bedes ur hjärtat:
"Gud vare mig, syndare, nådig!" Därmed först förgår då
ock det högtfarande, själviska sinnet, som alltid tänker på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
