Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 Beck, Kristliga Tal.
närer, vilka för egen vinst äro behjälpliga i bedrägeriet, bliva
bedragarens vänner; och äntligen också hans herre själv,
en rik man, som åtminstone finner det kloka i hans handling
lovvärt — han är själv en klok man, och tillika är han en rik
man, som icke högt anslår förlusten av några pund och tunnor
och därför håller god min i dåligt spel.
Men vår Herre kallar allesamman, gårdsfogden,
medhållarne och den milde domaren, "denna tidsålders barn" i
motsats till ljusets barn, således folk, som intet hava att skaffa
med en högre värld; så kloka de än sinsemellan äro i sina
världsliga saker, så räknar han dock deras klokhet och dem
själva till mörkrets rike; deras mamon kallar han en orätt
mamon; den kloke förvaltaren, som hjälper sig med otrohet,
kallar han särskilt en orättfärdig fogde. Tydligt är det
således, att vår Herre icke berömmer denne förvaltare; nej,
allt detta världskloka väsende, då den ene bedrager den andre,
är behjälplig i bedrägeriet, tiger, giver sitt bifall, då, för att
tala efter ordspråket, den ena handen tvättar den andra, blott
för att hava en fördel eller så liten skada som möjligt — detta
herrars och tjänares, rikes och gäldenärers v är I d s Jcl ok a
väsende visar vår Herre bort ifrån himmelrikets port såsom
tillhörande mörkrets väsende; och de, som ifrån världens väg
vilja över till Herrens väg, såsom publikanerna, få således
icke tänka, att de kunna taga den bedrägliga världsklokheten
med sig och fortfarande tjäna densamma.
Men klokheten i och jör sig vill Herren därmed icke
fritaga sina lärjungar ifrån eller alldeles förbjuda dem;
fastmera skola de just av världsbarnen, som äro så kloka i det
timliga, lära klokhet och det i det timliga, men en klokhet,
som icke såsom hos dessa är riktad på denna världs-mamons
vänner, hus och ägodelar, icke har det timliga till mål, utan
brukar detta såsom medel för upptagande i de eviga hyddorna,
för att därmed vinna vänner, som öppna porten till
himmelriket. Men därtill hörer raka motsatsen till de världskloka
människornas sätt: en samvetsgrann trohet i förvaltningen
av det timliga, således en klokhet, som icke för timlig
fortkomst tillåter sig något bedrägeri och med orätt ökar sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
