Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Quds domar. 453
att själv av Gud lära det goda och därmed tjäna honom.
Om sådana Guds godhets föraktare säger Skriften (Kom.
2:4 ff.), att de med all sin myckna verksamhet samla sig en
alltigenom bitter skatt, en vredesskatt på vredens dag. Detta
tro icke de människor, som nu blott veta av en syndig vrede;
men den dagen skola de få erfara vad en helig vrede är, en
Guds vrede, som uppenbarar sig i en omutlig, rättvis dorn,
som brinner allt intill nedersta helvetet. Ja, mina vänner,
såsom man här redan kan samla sig skatter i himmelen (Matt.
6:20), så kan man även samla sig skatter i helvetet — av
himmelsskatterna lever man evigt och av helvetetsskatterna
dör man evigt: de förra skola en gång mätta själ och kropp
med saligt liv, de senare tära på själ och kropp och fördärva
dem, icke tillintetgöra dem, fördärva dem, så att de evigt
måste lida brist (Matt. 10:28; Luk. 16:24; Mark. 9:43 f.).
Men det minsta antalet människor tror detta eller betänker
det; ty i intet styrka de flesta varandra ömsesidigt hellre
och lättare än i ett tanklöst liv, så länge det ännu i
världslivet heter i dag. Om också allvarliga män framhålla till
behjärtande — väl icke särskilt dagen för den yttersta domen,
vars verklighet man mycket snarare låter bortförklaras än
man intalas att tro därpå — om de blott påminna om de
domsdagar, som de i detta tidsloppet se i annalkande, huru
litet hör man på dem, huru skakar man icke ifrån sig deras
ord med skämt eller allvar, såsom vore de olycksprofeter,
orosstiftare, fridsstörare! Och sådana påminnelser,
förutsägelser om annalkande domar, genom vältaliga och icke
vältaliga läppar, har Gud ännu aldrig låtit fattas —
påminnelserna äro alltid, såsom även i dag Herrens egna, väckare på
uret, de första förehuden till den inbrytande domen, Guds
sista försök att ännu föra människorna i deras dagsävlan
till besinning, att de måtte sörja för sin själ. Men emedan
det förutsagda icke följer påminnelsen därom i hälarna,
emedan, såsom förhållandet var i de galileiska städerna, handel
och vandel hava sin jämna gång, och varje dag alltid ånyo
medförer sitt kära gamla och sitt kära nya, så tänker man:
"Ännu är ingen fara", och fortgår i sitt gamla sinne, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
